Kommit hem från min maskrosfamilj i måndags. Vi tillbringade ännu 4 helt underbara dagar tillsammans. Delat med oss av erfarenheter, glädje, sorg, galenskap, kärlek och omtanke. Blivit ännu starkare, börjat hålla varandra ännu hårdare, fått fler och starkare band, utvecklats och fått större förtroende. Det är så otroligt magisk känsla. Inte många människor jag känner mig så trygg med som maskrosbarn. Jag har fått prata ut, fått vara glad och ledsen, har fått vara ett barn, och släppa allt ansvar. Det är stort! Att åka från, och komma till vardagen igen är väldigt svårt. Men under tiden tillsammans har man samlat så mycket psykisk energi, så man orkar tills vi ses igen. Även om det efter en tid blir svårare och svårare att vänta, så vet man att det är snart, även om det känns länge. Man kan alltid ringa och ha kontakt, för vi lämnar inte varandra, trots att vi alla inte bor så nära. Avståden har ingen betydelse i hur mycket man bryr sig om, och älskar varandra. För det är bara några siffror. Tack för att ni finns i mitt liv, både när det är som svårast, eller när det är bra. Vi finns alltid för varandra i vått och torrt, det är skönt att det är så, för då behöver man aldrig känna sig ensam. <3