Sitter just nu i klassrummet, utan att ha något som helst att göra. Alla mina skolarbeten har tagit slut på måndag, och nu har ja ggjortr extrauppgifterna också. Skönt att ha det gjort, men väääldigt tråkigt att bara sitta på lektionerna och ha tråkigt nu, känns inte ens som någon vits att vara i skolan då ju? Aja. Imorgon har vi ju iallafall matte- och soprov plus att jag ska göra engelskapresentationen. Dock har jag redan tränat till detta, så orkar inte hålla på med det, när man redan kan de.

Snart är väl sommaren oxå förhoppningsvis här, hade ju vart skönt med lite värme nu innan skolavslutningen.. Vi har ju trots allt bara nio skoldagar kvar - hur skönt som helst..

Vi hörs senare.

Puuss!

Tjohej!Igår var jag ju till Luleå så blev inte av att blogga då. Därifrån Luleå fick man med sig lite bra grejor med hit hem. Köpte bl.a jeans, mjukisar, skor å klänning till skolavslutningen, nåt pösigt linne, en heeel massa godis (1.5 kg) och lite sånt. Hittade dock inte allt jag behövde köpa i klädväg, så blir att åka tbx en annan gång för att handla resten.Imorgon far jag på vandring med skolan, vi ska vandra till jupukka, sova en natt i skogen och paddla dagen därpå. Blir nog skoj.Vi hörs en annan gång. Lär ju inte finnas nåt här å läsa då vi ska iväg imon. Kanske kommer något mobilinlägg om jag orkar å hinner.Lägger upp bilder på tisdag, går inte nu eftersom jag skriver från tele.Puss!

Så skönt att vakna en fredag morgon, och känna sig pigg. Helt underbaart. Plus att man är ledig. Just nu sitter jag och skriver en lista på det som jag kommer köpa i Luleå imorgon, så surfar runt på nätet och försöker hitta lite fina grejjer!

Ska snart koka en kopp kaffe eller té och sen sätta mig och mysa med min alldelesförunderbarthärligasötaste lillasyster! Myyspys <3

Vi hörs!

Hihi! Jag älskar dig min finaste lilla Johanna, du betyder allt. <3 

Hej!

Idag har jag vart och grillat en sväng med mina systrar i en kåta. Var hur mysigt som helst. Vi grillade hamburgare, potatis i folie oc hsen till efterrätt grillade vi banan med chokladsås och hallon. Sviinagott!

annars har det inte hänt så mycket idag, funderat på å fara och träna men orkar inte. Får skylla på det dåliga vädret! Jag som vill ha soool! Aja, kanske blir dete finare imorgon eller till helgen, får verklighen hoppas de!!

Nu ska  jag fortsätta läsa på min bok "Marley och jag". Den är sjukt bra, ni borde verkligen läsa den.

Ha det bra, vi hörs!

Puuuss! <3

....för jag älskar dig och du betyder mycket för mig! <3

Ska dra till Luleå på lördag och köpa lite välbehövliga kläder, inget som finns i min garderob just nu känns kul att använda. Bara lust att ränsa up typ exakt allt, och köpa nytt. Fatta skönt det hade vart. Aja, tur man ska fara i helg då, så man iallafall kan börja nånstans. Tänkte även köpa skolavslutningskläder då jag ännu inte hunnit kolla alls på det. Är ju trots allt inte alls många veckor kvar tills det är dags. ;)

Nej nu ska jag dra ut och sitta i solen ett tag, nu när det ändå är framme så. Underbart härligt med liite värme!

Tindra satt på bussen påväg hem efter en lång skoldag. Hon valde den platsen i bussen som var mest isolerad, eftersom hon verkligen behövde få vara själv. Ensam med sina tankar. Tindra lutade sitt huvud mot det kalla fönstret, medan tårarna sakta började rinna ner för hennes kinder. Hon visste inte vad meningen med hennes liv var.

Medan Tindra satt där ensam, tänkte hon tillbaka:

Dagen i skolan hade gått dåligt. Hennes krafter var som totalt bortblåsta, hon hade inte haft ork till något alls. Tindra ville bara försvinna. Försvinna bort från allt elände. En lärare kom fram till Tindra och sa: "Du måste börja vara mer aktiv på lektionerna. Jag bedömer allt och inte bara proven. Det kommer bli svårt för dig att få betyg när du inte bryr dig om att göra något." Tindra blev så besviken. Både på sig själv och på omvärlden som inte förstod. Hon sprang ut från lektionen, och in på skoltoaletten. Där satt Tindra länge medans ångesten tröck mot hennes bröst. Hon orkade inte gå till nästa lektion, utan ville bara bort.

Tindra gick upp för trapporna, till 9:ornas korridorer. Hon ser läraren hon skulle haft under den lektion som hon skolkade. Skit. Skit. Skit. Tänkte Tindra. Hon orkade verkligen inte förklara. Läraren skulle ändå inte förstå. Tindra tog ett djupt andetag, och gick mot läraren. Precis som Tindra visste så stoppade läraren henne, och frågade varför hon inte hade kommit på lektionen. Tindra gick bara förbi läraren och struntade i frågan hon just hade fått. Men läraren sprang efter, grep tag i Tindras arm och sa: "Tindra, du måste komma på lektionerna, du har ingen som helst anledning till att inte komma." Tindra svarade inte läraren, utan visste att det inte var något ide. Hon slet sig istället loss ur lärarens grepp, och sprang. Tindra sprang allt vad hon orkade. hon ville bara ut. Ut från den här vidriga skolan.

Hon sprang till bron, kollade ner mot isen. Isen var inte så tjock som den brukade vara vid den här tiden på året. Vädret hade varit milt, så isen hade aldrig hunnit bli så tjock. Endast någon centimeter var den. Tindra visste. Hon visste att om hon hoppade, så skulle isen brista. Hon skulle hamna i det iskalla och strömmande vattnet, och dras under isen. Hon rös till. Slog bort de hemska tankarna. Klart hon inte skulle hoppa. Tindra ville ju leva.

Plötsligt började hennes mobil ringa. Hon tog upp den ur jackfickan. Det var hennes pappa. Skulle hon orka svara? Egentligen ville Tindra bara slå på, men motvilligt tryckte hon på svarsknappen, det kunde ju ha hänt något. Hennes pappa lät orolig på rösten, liksom rädd. Tindra stelnade till, kunde inte ta in det han sa. Hon ramlade ihop på marken och började gråta hysteriskt, men hade inte förmågan att skrika. Hon kunde knappt andas. Tindras mamma var påväg akut med ambulans till sjukhuset, läget var kritiskt och man visste inte om hon skulle överleva. Tindra låg på marken vid bron, endast 15 år gammal och höll på att förlora sin mamma. Hon kände den värsta känslan som går att känna.

Sakta reste sig Tindra upp, hon visste inte hur länge hon hade legat. Hon skakade okontrollerat och fort när hon väl kommit upp på benen. Snabbt kastade hon en sista blick mot älven. Kände frestelsen att hoppa, men hon vände snabbt bort huvudet, och gick bort från bron. Det räcker väl som det är tänkte hon. Tindra var tvungen att gå tillbaka till skolan, leta upp sin lillasyster och sin mentor för att berätta vad som hänt.

Hon hade gråten i halsen, förmådde inte att öppna munnen. Hennes mentor kollade undrande på henne, och frågade än en gång om varför hon inte kommit på lektionen. Den här gången svarade Tindra, hon skrek: "Jag skiter väl i era sjuka och onödiga lektioner. Drar hem nu, för mamma håller på att dö!!" Hon vände sig därefter om och gick gråtandes därifrån. Vilken kärring till lärare, fattar inte ett skit. Tindra gick och sökte upp sin lillasyster vid deras klassrum. Hennes systers lärare öppnade dörren, och frågade vad hon ville. Tindra sa att läraen måste hämta hennes lillasyster, att det var viktigt. När Tindras lillasyster kom kramade Tindra om henne samtidigt som hon grät. Lillasystern frågade vad som hade hänt, och gråtandes berättade Tindra att deras mamma låg på sjukhuset och att de nu skulle åka dit.

Tillsammans gick Tindra och hennes syster hem. De åkte tillsammans med deras pappa dom 20 milen till sjukhuset, för att hälsa på hos deras mamma. Mamman hade överlevt, och tårarna på Tindra rann av glädje. Hon tackade Gud. Tack för att jag fick ha kvar min mamma, iallafall ett tag till, sa hon.

Skriven av Ann-Sofie Larsson

2012.01.18