Igår var det midsommarafton. En riktigt fin sådan. Vi åkte till stugan och hade det bra. Åt mat och tårta, badade utebastu och tog årets första dopp. Sen tog vi båten ut på sjön en sväng också. Så härligt!

Idag har jag sovit till tolv och nu vet jag inte vad jag ska göra. Hittar väl på något!! :)

Ha det bra alla!

Morgonen började med att jag försov mig. Så typiskt mig att försova mig när jag verkligen inte får göra det. Hann iallafall (som tur är) med bussen mot jobbet. Jobbar på röda korset med Amanda, så även om det inte är världens roligaste jobb så är det betydlig mer kul när man fick jobba tillsammans med en vän.

Idag har vi vikt, sorterad och hängt kläder hela dagen. Från 8-15 med en timmes lunchrast där mellan. Dagen gick iallafall rätt fort med tanke på att vi hade saker att göra hela tiden, så det var skönt iallafall.

När jag kom hem slängde jag i mig middag och la mig sen och läste lite innan jag drog ut och sprang. Joggade till min syster, körde lite backträning där, vilade en stund och sprang sen tillbaka hem igen. Skönt att ha rört sig lite iallafall, det behövde jag!

Grattis pappa på din födelsedag.

I onsdags gick jag ut första året på gymnasiet. Tiden har då verkligen gått fort, speciellt när man tänker tillbaka på allt man hunnit med.

I Juli sommaren 2012 fick jag beskedet om att jag kommit in på två gymnasieskolor. Gränsälvsgymnasiet i Övertorneå och Lestadiusskolan i Pajala. Jag var osäker och visste inte vad jag ville. Skulle jag våga prova på något nytt, börja ett gymnasium på en ny ort med okända människor eller skulle jag köra på det säkra, börja i Pajala, på en skola jag kände till och med människor jag visste vilka de var? Jag tvekade och gjorde listor på för- och nackdelar. Tillslut bestämde jag mig för Övertorneå, jag tänkte att jag alltid kunde komma tillbaka till Pajala om jag ångrade mig. Men jag gjorde helt rätt val.

Även om jag inte kände någon när jag kom till Övertorneå, så kom jag snabbt in i gemenskapen och märkte snabbt att jag trivdes. Redan första dagen på skolan kände jag mig välkommen, redan då visste jag att det är i den här skolan jag kommer tillbringa mina tre gymnasieår. Jag fick nya vänner. Vänner som bildade sig sin egen bild av mig, folk jag kunde vara Ann-Sofie med. Jag behövde inte längre hålla uppe en fasad, utan kunde vara mig själv. Vi kom varandra närmare för varje dag som gick, och idag måste jag säga att alla jag lärt känna detta läsår, blivit bland de närmaste vännerna jag har. Evigt tacksam.

Efter ett känslosamt år innehållande både skratt och tårar så gick vi tillsammans ut vårt första av tre gymnasieår. Det var både jobbigt och skönt att få sommarlov. Jobbigt för att man inte får träffa alla fina tjejer varje dag (även om vi lär ses en del under sommaren också), och skönt för att man slipper stressa över allt plugg.

Det här skolåret har vart det bästa i mitt liv. För första gången fick jag känna att jag är en del i klassen. Att jag faktiskt tillför något. Jag har fått känna att jag har vänner som står bakom mig oavsett vad. Vi har under detta år delat både glädje och sorg. Vi har haft våra galna stunder med mycket prat om allt och inget, vi har haft otroligt roligt tillsammans utan att ens behöva göra något speciellt. Men vi har också gråtit tillsammans ett antal gånger under detta läsår. Suttit och bara låtit tårarna rinna, kramat om varandra och delat mycket jobbigt. När svåra saker hänt så har alla alltid funnits där för varandra, vilket är så fint att se och uppleva.

Ni som läst bloggen har nog märt att jag haft ganska mycket plugg, haft stressigt och mått skit över att jag inte riktigt orkat ta tag i alla högar med skoluppgifter. Jag lyckades till slut iallafall. Även om många har bättre betyg än mig, så är jag stolt. Jag har kämpat som ett djur för att uppnå det jag velat. I många ämnen har jag fått de betyg jag strävat efter. Dock inte i alla, men iallafall övervägande delar. Jag har tagit mig igenom ettan och gått ut med helt okej betyg. Även om de sista veckorna var otroligt svåra, då krafterna i princip var slut, så hade jag viljan kvar. Jag vet att utan min vilja så hade jag inte haft styrkan att orka kämpa för de betyg jag ändå fick. Det hade gått mycket sämre.

Nu väntar ett långt sommarlov. Kommer bli fantastiskt skönt att bara vila upp sig och tagga inför nästa läsår. Ser fram emot att börja tvåan, börja läsa nya kurser och satsa järnet för att nå alla mål. Men innan detta vill jag först bara släppa skolan ur tankarna, ta det lungt och bara vara. Det behöver jag och det förtjänar man efter allt slit.

Till alla er: Ha ett riktigt fint sommarlov och passa på att njuta ordentligt nu! Vi hörs.

Det delades ut stipendier på skolavslutningen. I matte och engelska. Mina sämsta ämnen. Jag förväntade mig aldrig att jag var en av de som skulle få ta emot ett, så när mitt namn ropades upp blev jag en aning chockad. Men glad. Ett bevis på att jag faktiskt utvecklats i Engelska. Sånt är svårt att se själv. Så tacksam över all hjälp jag fått i ämnet, tack vare det jag klarat mig!

Idag återuppttog jag träningen igen. Hade en paus där ett tag då det var väldigt mycket jag var tvungen att hinna med i skolan. Men nu finns inga skolarbeten på tio veckor, så det är bara att börja köra på hårt igen.

Även kosten har ändrats en del på sista tiden. Hamnade nämnligen på akuten förra veckan när jag var i Happis med tjejerna. Vi satt och åt när jag helt plötsligt fick asont i magen. När jag reste mig upp för att vi skulle gå där ifrån så grät jag av smärta så vi fick åka in. Tänker inte skriva här vad som var fel, men besöket fick mig att börja tänka efter lite. Måste verkligen börja ta hand om mig själv bättre. Sluta stressa, träna och äta rätt. Så mindre socker och mer fiberrik och proteinrik mat är det man får tänka på att äta nu. Keso har blivit en creaving på sista tiden, både gott och mättande.

Var ute på gården och tränade för en stund sen. Min kondis harförsämrats något, men det lär inte ta så många veckor innan man är i någorlunda bra form igen. Körde iallafall lite joggning, benböj, upphopp, armhävningar, situps osvosv. Var ute ca 45 min och tränade, så nu är man lagom mör i kroppen.

Senare idag blir det att fara till Ötå mednågra vänner. Passar på att umgås nu innan alla börjar jobba och resa bort. Och lite kul måste man ju ha nu när det är sommarlov och allt! :)

Hej!

Mycket har hänt sen sist. Inga bra saker heller tyvärr. En fin vän har omkommit i en bilolycka och sen dess har man levt i en bubbla. Killen som omkom var även min lillasysters extrabror. Har inte riktigt kunnat koncentrera mig på annat dessa dagar, utan försökt finnas där för lillasyster samtidigt som jag själv försökt förstå vad som har hänt. Är nog ännu lite som en chock, går inte att förstå att han är borta. Världens gladaste och mest omtänksamma person. Muntrade alltid upp en med sin härliga humor samtidigt som han var väldigt noga med att alla skulle ha det bra. Gör ont men finns tyvärr inte mer att göra nu än att försöka leva vidare. Han vill nog inte att vi ska må dåligt utan hans största vilja är nog ändå att vi alla ska försöka må bra trots allt. Men man måste också försöka ge det tid, tillåta sig själv att gråta och må dåligt för att se kunna må bättre igen. Nu dessa dagar när allt är som svårast så kommer jag försöka finnas där för min fina syster, hon behöver mig. Sorg är lättare att bära tillsammans än helt ensam så att visa henne att jag finns här och känner liknande känslor är väldigt viktigt för mig just nu. Vi har försökt prata ut om händelsen. Tänt ljus och disskuterat våra minnen som vi hade tillsammans med M. Så känslosamt men ändå fint. Tillsammans klarar man sig igenom det mesta även om det för stunden känns svårt. Vi har varandra och det ska vi vara tacksamma för.

Sen känner jag att jag måste få tacka alla fina vänner jag har. Ni är helt fantastiska hela bunten. Så otroligt tacksam att det var just er jag fick lära känna och att ni är de underbara personer som ni är. Tack för att ni alltid finns där när livet kommer med motgångar och tack för att ni alltid tror på mig när mitt eget självförtroende är på botten. Ni betyder oerhört mycket för mig och det vill jag verkligen att ni ska veta! <3