Hej!

Mycket har hänt sen sist. Inga bra saker heller tyvärr. En fin vän har omkommit i en bilolycka och sen dess har man levt i en bubbla. Killen som omkom var även min lillasysters extrabror. Har inte riktigt kunnat koncentrera mig på annat dessa dagar, utan försökt finnas där för lillasyster samtidigt som jag själv försökt förstå vad som har hänt. Är nog ännu lite som en chock, går inte att förstå att han är borta. Världens gladaste och mest omtänksamma person. Muntrade alltid upp en med sin härliga humor samtidigt som han var väldigt noga med att alla skulle ha det bra. Gör ont men finns tyvärr inte mer att göra nu än att försöka leva vidare. Han vill nog inte att vi ska må dåligt utan hans största vilja är nog ändå att vi alla ska försöka må bra trots allt. Men man måste också försöka ge det tid, tillåta sig själv att gråta och må dåligt för att se kunna må bättre igen. Nu dessa dagar när allt är som svårast så kommer jag försöka finnas där för min fina syster, hon behöver mig. Sorg är lättare att bära tillsammans än helt ensam så att visa henne att jag finns här och känner liknande känslor är väldigt viktigt för mig just nu. Vi har försökt prata ut om händelsen. Tänt ljus och disskuterat våra minnen som vi hade tillsammans med M. Så känslosamt men ändå fint. Tillsammans klarar man sig igenom det mesta även om det för stunden känns svårt. Vi har varandra och det ska vi vara tacksamma för.

Sen känner jag att jag måste få tacka alla fina vänner jag har. Ni är helt fantastiska hela bunten. Så otroligt tacksam att det var just er jag fick lära känna och att ni är de underbara personer som ni är. Tack för att ni alltid finns där när livet kommer med motgångar och tack för att ni alltid tror på mig när mitt eget självförtroende är på botten. Ni betyder oerhört mycket för mig och det vill jag verkligen att ni ska veta! <3