I Sverige ser vi det som en självklarhet att alla får den utbildning man har rätt till. Men är det verkligen så? Självklart att alla går i skolan? Det är ju inte det, trots att vi har obligatorisk skola. De barn som skolkar av olika orsaker får ju ändå inte utbildning trots att det står i barnkonventionen att man har rätt till det. Nu tänker ni säkert att ''om man skolkar får man väl skylla sig själv, man har ju fått chansen iallafall'', men vissa kan faktiskt inte rå för att de inte tar sig till skolan. Ibland är det skolan som inte tar sitt ansvar och ser till barnens bästa. I vissa fall kan det handla om mobbning men i andra fall kan det vara hemförhållanden som är dåliga och gör att man inte kan/orkar ta sig till skolan.

Ett exempel:

Tänk er att sitta uppe hela natten. En av dina föräldrar ligger i sängen, skriker och gråter att hen vill dö. Resterande familjemedlemmar, inlusive dig, sitter i ett annat rum och har allvarliga diskussioner om hur situationen ska lösas, hur man ska göra för att allt ska bli bra. Ni sitter uppe i flera timmar, fäller tårar och känner att hopplösheten kommer smygandes - du inser att du inte kan förändra din förälders mående. Du är orolig för du vet inte om din förälder kommer göra allvar av sina hot. Ni ger upp diskussionerna, du går och lägger dig med tårar i ögonen. Du gråter dig till sömns och sover kanske två timmar innan klockan ringer sju på morgonen. Du tvingar dig upp ur sängen, går ner till köket. Du möts av en hemsk syn, din ena förälder håller en vass köttkniv mot sig själv. Du skriker samtidigt som du rycker bort kniven. Efter en jobbig natt och en traumatisk morgon går du inte till skolan. Du ville verkligen, ni skulle ha prov idag och för första gången på flera veckor hade du faktiskt pluggat, du kände att du kanske skulle ha klarat det. Trots att din natt hade vart hemsk så tänkte du ändå gå till skolan och skriva det där provet men morgonens hemskheter gjorde att du fick nog. Du orkade inte och hade inte samvete till att lämna kaoset hemma. Du hade en klump i magen av ångest och oro. Tänk så skulle något hända om du inte stannade hemma och såg till att din förälder skulle må bra. Om något hände skulle du ångra dig resten av ditt liv. Ditt liv skulle vara förstört.

Efter att ha läst ovanstående text kanske ni förstår att skolan inte alls är en självklarhet för alla. Många barn i Sverige växer upp med föräldrar som missbrukar/är psykiskt sjuka. Det finns ca 500 000 barn och ungdomar i Sverige som skulle kunna känna igen sig i ovanstående text, som vet hur det känns när man lever i en kaosartad situation och inte kan fokusera på skolan. Alla barn har rätt till utbildning, men vem hade tänkt se till att barn som växer upp i dysfunktionella familjer skulle få såpass ordning på sina liv att de kan gå i skolan? Vem ligger ansvaret på? Det går ju inte att sätta ansvaret på barnen i detta fall. Alla skolkar faktiskt inte för att de skiter i skolan, vissa skolkar för att de inte kan gå i skolan - detta även i Sverige. Vem ska tänka när ingen vuxen verkar vilja se problemen? Ingen anmäler till socialtjänsten trots att ungdomen inte vart i skolan på flera veckor. Det är inte rätt.

Vet inte egentligen vad jag ville säga med det här inlägget. Kanske bara ge en tankeställare och visa att allt inte är så självklart som det verkar vara i Sverige. Visst har vårt land det mycket bättre än många andra länder, men problemfritt är det inte. Jag tycker att fler skolor/politiker/ansvariga vuxna borde tänka om lite och börja anpassa skolan bättre för att de ungdomar som faktiskt inte kan gå i skolan ändå får möjlighet till utbildning. Att fler börjar se de barn som lever i svåra situationer, se deras situation och göra något istället för att bara kolla bort. För alla har rätt till utbildning, även i vårt land.

Haft en skön dag idag. Vaknade, åt frukost och började sen att plugga lite smått. Fick klart en psykologiuppgift så det är något iallafal. Sen har jag även tryckt fika och godis idag trots att det inte är "äta-sötsaker-dagen". Aja, blir så ibland. Var ju gott så..

Nu ikväll har jag tagit hand om mig själv lite (som alla söndagar). Blev en långdusch med ansiktsmask, hårinpackning och hela alltihopa. Behövligt!

Nu ska jag chilla lite innan det är läggdags. Hörs!

1. Saker ur min uppväxt

2. Sorgen efter folk som lämnat jordelivet

3. När jag bröt kontakten med mina föräldrar

1. Alla fina människor jag har runt omkring mig. Vänner, familj mm. Ni är helt fantastika och får mig att lé varenda dag. Tacksam att just jag har fått den turen att ha er.

2. Mina drömmar och mål. Det får mig att sträva framåt och fortsätta kämpa. När jag tänker på hur livet kan se ut om tio år så får jag ett leende på läpparna. Jag längtar. Framtiden känns inte längre så lång borta och jag känner att jag har kontrollen över mitt liv.

3. Att skolan går bra. Jag kunde inte ens drömma om att jag en dag skulle ha de betyg jag har i dagsläget. Jag är otroligt stolt över mig själv att jag lyckats så bra trots motgångar. Ibland ställer jag för höga krav och blir besviken, men sen när jag tänker tillbaka på högstadiet och jämför den tiden med nu så känner jag stolthet, tacksamhet och lycka. Det är så underbart att se skillnad.

4. Livet. För att jag lever. Allt jag får uppleva varje dag. Stunderna som ger mening och som får en att känna lycka. Bara det att vara ute på en promenad, höra fågelkvitter och se solen. Eller när man är ute på våren med skotern och tar en paus, grillar korv och dricker varm oboy. När jag leker med min ''lillebror'' här hemma och inser hur lite som krävs för att han ska ha kul. Eller stunderna med vännerna när man bara sitter och pratar om det som känns viktigt just då, känna att man lever i nuet och bara är. Alla stunder är så himla fantastiska. Att ta tillvara på små saker inger lycka.

5. Min tro. Att jag får möjlighet att kalla mig kristen. Att känna att när jag faller för djupt eller gör fel val i livet så finns Jesus där, förlåter och ger mig lugn. Att be och känna närvaro med Gud. Det är den största lyckan i mitt liv.

Det här inlägget kommer kanske bli lite känslosamt och privat. Men jag tror även att det kan hjälpa någon att börja tänka om. Kanske finns någon där ute som just nu mår lika dåligt som jag mådde när jag var fjorton, det är främst de jag vill nå ut till. Jag mådde skit när jag var fjorton, men idag mår jag bättre. Det jag vill visa är att det går att komma vidare.

10 saker som jag skulle säga till mitt fjortonåriga jag:

1. Du måste börja äta igen, annars kommer du aldrig kunna må bättre. Även fast det är svårt nu så kommer det vara så värt det i slutändan.

2. Sluta stanna hemma från skolan. Jag vet att det är otroligt svårt att kliva upp ur sängen på morgonen efter att ha gråtit sig igenom natten, men det kommer löna sig. De saker du missar när du inte är där kommer vara svåra att ta igen sen, så kämpa på.

3. Våga öppna dig. Du har rätt till hjälp. Även om du inte tror att någon skulle tro dig/lyssna på dig så är det värt ett försök. Det kommer vara jobbigt att börja prata om alla inre sår, men det kommer även vara skönt. Du behöver någon som kan hjälpa dig att bära allt som annars tynger ner dig.

4. Tacka inte nej till stödboendena som du nu blir erbjuden. Genom att flytta så kommer ditt liv börja gå upp igen. Även om du har mycket skuldkänslor över att lämna din biologiska familj så måste du tänka på dig själv. Du är värd att må bra och att få flytta kommer ta dig så långt på vägen mot ett bättre liv.

5. Åk på maskrosbarnlägret. Det kommer vara det bästa du gjort i hela ditt liv. Du kommer växa enormt, bli starkare och få lära dig vad du har för rättigheter. Din ensamhetskänsla kommer minska och du kommer få vänner för livet. Även fast du nu inte tror att ett läger kommer hjälpa dig att må bättre så är det precis vad detta läger kommer göra. Maskrosbarn kommer förändra ditt liv för alltid, så ta chansen!

6. Sluta skada dig själv. Även fast det känns bra för stunden så kommer du på långsikt må otroligt mycket sämre. Din självkänsla kommer sjunka till botten om du fortsätter. Det är inte värt det. Varför skada dig själv när du redan blivit skadad så mycket innan?  Älska och ta hand om dig själv, det är det du behöver.

7. Umgås mer med vänner. Att bara sitta ensam i skolan och att bara ligga i sängen på fritiden kommer inte få dig att må bättre. Om du börjar träffa folk så kommer du även bli gladare och få känna tillhörighet. Du behöver inte vara ensam. Jag vet att du vill det just nu för att du behöver tänka, men tänk på hur mycket tankarna drar ner dig. Om du istället hittar på roliga saker med andra så kommer du komma på andra tankar för en stund och få lite andrum, något som är välbehövligt och som gör otroligt mycket.

8. Oroa dig inte. Allt kommer lösa sig tillslut.

9. Det är inte ditt ansvar att se till att dina föräldrar mår bra. Det är dina föräldrars ansvar att se till att du mår bra.

10. Måla upp drömmar. Tänk dig hur du vill att ditt liv ska se ut om några år. Vad vill du uppnå? Hur vill du må? Var vill du bo? Vilket yrke tror du skulle passa dig? Skriv ner, rita, tänk och dröm. Om du sätter upp mål så kommer allt bli enklare. Då har du något att sträva efter och du kommer börja se en framtid. Kanske känns det lite omöjligt just nu, men du vet inte hur mycket tankar och drömmar kan förändra. Så tappa aldrig hoppet och ge aldrig upp det du drömmer om. För även om det inte känns så nu så är inget omöjligt. Du kan uppnå det du drömmer om, så satsa högt!

Alright! Vart ska man börja? Ska försöka få ihop något iallafall.

Vi börjar med min relation till pappa. Jag och pappa har inte pratat med varandra på väldigt länge. Den enda kontakt jag har haft med honom är ett brev jag skickade och som han senare svarade på. Innan det brevet hade vi inte haft kontakt på ca ett år. Jag älskar min pappa oerhört mycket men under de senaste åren har jag känt mig sårad över olika saker som hänt. Brevet var väl det senaste som gjorde mig riktigt ledsen så efter det så gav jag upp hoppet lite om vår relation. Tycker självklart att det är riktigt tråkigt hur allt blivit och det är klart jag önskar att saker och ting var annorlunda. Tyvärr så är det här ingenting jag kan ta itu med, speciellt inte nu. Om det är något jag lärt mig de senaste åren så är det att jag inte kan förändra andra människor, jag kan alltså inte heller förändra min pappa eller hans beteende och värderingar. Jag kan försöka påverka men mer går inte. Så kortfattat kan man väl säga att den enda relation jag har till pappa just nu är att jag älskar honom. Eftersom vi inte har kontakt så är det svårt.

Mamma då? Vår relation har vart riktigt risig även den. Nu på senare tid har vi dock börjat jobba för att det ska fungera bättre. Jag har ställt krav och mamma har verkligen kämpat för att må bättre och för att vår relation ska fungera. Tack vare att hon försökt så har jag valt att ha kontakt med henne. Vi har ännu lång väg kvar innan det kommer fungera helt bra, det tar tid att bygga upp förtroendet igen. Men vi är på gång och de senaste månaderna har mamma gjort mig oerhört stolt om och om igen. Vi kommer alltid ha olika syn på saker och precis som med pappa så kan jag inte förändra  min mammas uppfattningar och så. Men jag har accepterat det mer och mer. Min mamma har perioder då hon mår bra och perioder då hon mår dåligt så därför kan det hända att det kommer bli lite svajigt då och då både i vår relation och med vår kontakt. Men det viktigaste för mig är att hon försöker och visar att hon verkligen vill göra allt för att vara en bra mamma till mig. Så, min och mammas relation är kanske inte på topp men den är helt klart påväg att bli bättre. Jag älskar mamma oerhört högt och kommer inte tappa hoppet även om det vissa perioder är jobbigt att saker är som det är.

Tack vare mina föräldrar är jag den person som jag är idag. Motgångarna har gjort mig starkare och lärt mig uppskatta livet på ett annat sätt. Även om mycket har vart tungt efter vägen så har jag lärt mig att med rätt verktyg så kan man vända det dåliga till något bra. En dag ska jag göra det. Använda mina erfarenheter till att hjälpa andra. Tack mamma och pappa för att ni finns. Jag älskar er! <3

Imorgon taggar jag sovmorgon. Min första lektion börjar först där strax innan två och jag slutar vid tre. Otroligt skönt! Behövdes verkligen, varit helt slut hela veckan så ska bli skönt att sova ut lite!

Hörs mer imorgon. Godnatt!