Jag var så himla trasig den där kvällen 2009 när jag som tolvåring tog kontakt med Maskrosbarn för första gången. Det där mailet som var så svårt att skriva men som tillslut ändå skickades iväg. Jag behövde få ur mig alla känslor, allt det där svarta som krossade mig inombords.

När jag fick svaret av en ledare på Maskrosbarn kände jag mig inte längre lika ensam. Det blev ett litet ljus i tunneln och jag fick en person att vända mig till när livet var kaos. Jag fick en klippa. Även om det kunde ta länge innan mina mail besvarades så visste jag ändå att någon alltid fanns där.

Efter två år med mailkontakt åkte jag på mitt första läger och mitt liv fick helt plötsligt en ny vändning. Sedan dess har livet vart upp och ner innehållande både bra och dåliga stunder. Dock har allt lett till att jag i slutändan ändå utvecklats och gått framåt.

I fredags kom jag hem från mitt sista läger som deltagare på Maskrosbarn. Nu fortsätter livet med nya möjligheter och utmaningar. Jag ska uppfylla mina drömmar och fortsätta framåt. Dock glömmer jag aldrig de fantastiska människorna som hjälpte mig hit vart jag står idag. Tack för allt!

Mitt sista läger som deltagare med Maskrosbarn var fantastiskt. Gud vad fina människor det finns!

Tiden har mest spenderats med mysiga samtal och genom att ge tid till varandra. Sen har vi även vart på gröna lund, ätit (hotellfrukost, tacobar och egenjorda burgare på flippin burgers mm.), spelat spel, badat på badhus, haft ledardejter samt lekt "sanning eller konka" halva nätterna. Så himla underbart!!

Har du varit deprimerad?

Nja, inte direkt. Eller hade en "mild depression" på högstadiet men mådde mest dåligt för att allt var som det var hemma och så. Orkade helt enkelt inte med så mycket då mina krafter gick till att överleva vardagen.

Vad är skillnaden på ditt liv nu när du bor i familjehem jämfört med när du bodde hos dina biologiska föräldrar?

Skillnaderna är så stora så kommer inte kunna ta med allt. Men det största är det minskade ansvaret som innebär när jag bor här. Jag behöver längre inte ta hand om alla andra utan kan tänka på mitt egna mående. Jag orkar bättre i skolan och jag har krafter över till att umgås med vänner. Jag är inte längre lika osäker och vågar ta för mig mer. Jag är helt enkelt gladare, socialare och mår mycket bättre.

Har du blivit misshandlad?

Tyvärr, ja.

Vad är dina planer efter gymnasiet?

Vill börja plugga direkt. Kommer söka in till socionomprogrammet, bland annat till Umeå universitet redan nu till våren. Så plugga och sen även försöka jobba lite vid sidan av är mina planer.

Är du singel?

Ja.

Spelar du något instrument?

Nej, inte just nu. Dock spelat trumpet i sex/sju år men slutade i sjuan av olika orsaker. Ångrar det lite idag, var riktigt roligt!

Vilka sporter har du testat (på fritiden)? Vad var roligast samt tråkigast?

Oj, det är många. Bland annat karate, fotboll, innebandy, tennis, simning, ridning, zumba, areobics, kettlebell, bootcamp, badminton, skidor, hockey mm. Roligast var ridningen och det höll jag även på med under längst tid. Tråkigast var innebandy, hockey och tennis. Var endast på några få träningar.

Har du några husdjur?

Ja. En hund (cockerspaniel som heter Freja) och en katt som heter Nisse.

Är du kristen?

Ja, det är jag. Dock har jag format min egen tro som jag mår bra utav att utöva, men jag tror på Gud och Jesus så kristen kan man säga att jag är.

Vad ska du göra i sommar och vad har du hittills gjort?

Hittills har jag umgåtts lite med vännerna, vart på bilbingo, vart på seskaröläger som ledare samt vart på maskrosläger. Jag kommer framöver att åka på bilsemester till Finland med familjen, jobba på ett äldreboende, vara på stormöte, umgås med vänner och så vidare.

Vad går du i för klass? Trivs du?

Går samhällsprogrammet, börjar sista året till hösten. Jag trivs med både program, lärare och klass. Dock tycker jag mindre bra om vissa ämnen vi läser men det får man ta!

Vad tycker du om dina vänner?

De är helt fantastiska. Väljer vänner med omsorg så skulle inte umgås med folk jag inte gillar (tror ingen skulle göra det liksom).

Påbörjar min resa till Stockholm och Maskrosbarn om några (fyra) timmar. Läger! Längtat otroligt efter alla underbara människor så kommer bli underbart att ses igen. Och behövligt. Enda platsen i världen där jag känner mig hemma fullt ut är med de här människorna. Trygghet, gemenskap, acceptans, omtanke och kärlek är några få av alla känslor vi delar på läger. Nej, kommer nog bli fantastiskt som alltid.

Eftersom jag åker bort så kommer jag inte kunna blogga. Tänkte därför att jag kör en frågestund också svarar jag på alla era frågor på lördag när jag är hemma igen. Så fråga i kommentarsfältet nedan, svarar på allt!

Stor kram!

Seskaröläger, lite träning, mycket armband och en hel del fika/mat/godis.

När jag ser den här bilden väcks många känslor inombords. Tankar kring att ingen skulle se sanningen genom bilden, ingen ser hur splittrade vi är. På bilden är vi tillsammans och alla ler - alla ser glada ut. Det som inte syns är att vi inte vart alla systrar tillsammans med mamma på ett år. Det syns inte hur många månader det kan ta mellan mina och mammas samtal. Pappa är inte med på bilden och det gör mig ledsen. Men det är så det ser ut nu. Jag har inte haft kontakt med pappa på över två år. Eller ja, ett ynka brev är det enda och det ledde bara till besvikelse för oss båda. I min biologiska familj är omständigheterna komplicerade och så kommer det nog alltid vara mer eller mindre. Dock är jag otroligt tacksam för mina systrar och min mamma. Jag är glad att ni finns i mitt liv - och den lyckliga känslan har blivit fångad på bilden här ovan. Älskar er! <3