Minns en kväll så tydligt. Vi satt och chattade på msn, pratade om livet. Jag mådde dåligt den dagen, orkade inte med något. Du sa att det kommer bli bra, att det inte kommer ta slut förens allt är bra. Du berättade för mig hur stark jag var, att jag kommer klara allt. Jag trodde på dig. Det året var du den enda jag hade, och litade på, det fanns verkligen ingen annan där, och jag trodde jag aldrig skulle mista dig. Jag kommer ihåg när du sjöng så vackert, aldrig hört nåt så bra. Din röst fick mig att bli lugn. Jag rös. Du var så duktig. Jag berättade det för dig. Och du blev så glad, visade fler och fler låtar, som du sjöng för mig. Sen efteråt satt vi och skulle komma på namn åt din lillasyster som då snart skulle komma. Du ville ha något ovanligt, något speciellt. Det blev det också. Kommer du ihåg?

Du gjorde mig lycklig, med dig var jag inte längre ensam, för du visste vad jag pratade om. Förstod och gav råd. Du var så stark och smart. Klarade allt. Du lovade att alltid finnas. Jag önskar det hade blivit så, kanske jag nu då hade suttit och pratat med dig. Jag hade som vanligt vart lycklig då. Blev så glad varje gång jag såg att ditt namn dök upp i msn på inloggade. För då visste jag att jag har något att prata med, nån som förstår ; Som alltid har tid.

Du finns ännu hos mig. Inne i mig. Tänker på dig varje dag. DU gör mig så stark. Tack, för allt du gjort och allt du lärt mig. Du betyder allt. Änglavännen min. Älskar och saknar dig otroligt mycket, och hoppas du nu har det bra. <3