När jag kom hem från lägret ville jag bara tillbaka.

Tillbaka till tryggheten.

Ni gav mig så otroligt mycket. Vi blev omhändertagna, bemötta med kärlek, trygga och gemenskapen bland oss var stor. Alltid när man ville prata, så fanns ni där. Det spelade ingen roll när vi ville prata, ni hade alltid tid. Jag sa saker som jag tidigare aldrig vågat prata om, för jag litar på er. Och ni vet vad jag pratar om, ni vet hur det känns. Det är så mycket lättare att prata med nån man är trygg med, och som verkligen vet hur det är.

Sen allt kul och galet vi gjort. Alla lekar, alla högtider, äventyr, mysstunder och galenheter. Man fick verkligen vara barn. Vi hade så galet skoj, gjorde saker man inte trodde man skulle våga, firade jul, nyår och födelsedagar. Det var min bästa julafton jag haft, även om det var jobbigt. Samma var det med födelsedagen. Och nyåret. Det var bäst.

Ni alla betyder så mycket, det går inte att beskriva med ord. Ni har hjälpt mig så otroligt mycket på vägen. Och vad man än berättade åt er, så stod ni kvar. Ni lämnade en inte. Ni är min familj. För det var ni som gav mig det jag aldrig tidigare fått. Kärlek och trygghet. Banden mellan oss, är band som ingen annan har. Något som inte går att beskriva, man måste uppleva det själv.

Sluta aldrig finnas, ni betyder så mycket, ni ger så mycket.

Jag älskar er!

Snart ses vi igen, saknade ni!