Det är inte lätt att finnas och må bra, när det aldrig är bra omkring en. Man kämpar och kämpar mot alla motgångar, man har svåra val framför sig jämt, vägskälen är många, och förväntningarna på en höga.

Jag är stolt över mig själv över allt jag tagit mig genom. Och jag vet att det finns många i min situation som inte orkar eller vågar ta tag i sitt liv, och förnekar att dom mår dåligt. Jag står för det jag vart med om, jag vill inte förneka det. Men vet ni? Man får så sjukt mycket skit för att man erskänner och vill gå vidare. För att man haft det jobbigt, och inte mår helt okej. Då är man längre inte värd lika mycket som andra, rykterna är många, och ingen vågar ta ens hand och stå på ens sida, vilket gör allt ännu jobbigare, för när man är i min situation är allt man behöver en vän som aldrig släpper ens hand.

Jag mår mycket bättre nu idag, än vad jag gjorde för typ ett år sen, och längre bak, därför att jag nu accepterat mitt förflutna och gått vidare. Det är ju inte helt lätt alltid, och man tvekar många gånger, och vågar inte lita på sig själv. Men jag försöker iallafall. Jag orkar inte alltid vara glad, därför att jag inte alltid mår bra. Ingen mår bra jämt? Men jag försöker ta tag i vardagen iallafall, som att gå till skolan, ta hand om läxor, vara med min familj och vänner. Jag vill inte bli sjuk, och börja må asdåligt under hela mitt liv, därför jag har sett alla baksidor av det. Därför försöker jag göra saker som för mig att må bra.

Våga visa att du finns, det är de som betyder något när allt är svart, att man inte är ensam. Största sveket är att inte se eller finnas.

''Jag är ett stolt maskrosbarn. Tog mig igenom all skit, smärta och hat. Nu är jag påväg uppåt, men det är svårt, för många gånger stöter man på problem, som drar en ner igen i havet. Men efter problemen lagt sig, så är jag påväg upp igen. Kommer en bit längre, för att dom tidigare problemen har jag löst (accepterat), och dom vet jag hur jag ska hantera, men vägen upp är svår, man möter på nya saker hela tiden, såna problem som man inte löst, och man blir nerdragen gång på gång, men kämpar sig ändå upp gång på gång. Det är att inte ge upp. Man kommer aldrig högst upp till toppen, för nya saker drar alltid ner en igen, men man kommer längre och längre upp, efter varje motgång, så sluta därför inte kämpa. Snart är du uppe. Tillsammans klarar vi allt, för vi är starka. Väldigt starka. Ta min hand en gång, och jag släpper den aldrig!''

  Du är vard att må bra, så ge inte upp. Det är de största sveket mot dig själv.