Tiden går sakta, man känner sig så ensam, orkar inte göra något. Runt om mig händer massa, hela tiden. Luften är full av små struntsaker, som gör det svårt att andas. Och untan luft orkar man inte länge. Bara några minuter, innan man tuppar av. Men jag orkar längre än så, fast det är tungt. Varje andetag gör ont. Runt om mig finns mycket jag måste ta tag i, men jag orkar inte, för kan inte tänka. I hjärnan cirkulerar för mycket just nu, för att jag ska orka. Jag vet att jag klarar, men inte nu, nu behöver jag vila. Igår var samma sak, och före det, och före det. Imorgon orkar jag nog inte heller, men kanske sen. Sen kanske det går. Men inte nu. Nu måste jag få vila. Vill inte tänka nu, vill inte kämpa. Tar en paus, det behöver jag.

Jag önksar du förstod.

Jag önskar din vilja var stark.

Jag önskar allt blev bra.

Jag önskar du mådde bra.

Jag önskar allt blev som det ska.

Jag önskar besluten var färre och lättare.

Jag önskar att det här aldrig hände.

Jag önskar vi alla kunde må bra.

Jag önskar att allt en dag blir bra.

  En dag kommer du nog att förstå.

Det kommer bli bättre!