Jag borde plugga matte. Jag borde ha fokuserat bättre på engelskaprovet. Jag borde träffa mina systrar oftare. Jag borde träna mer. Det fins så mycket jag borde göra, men som jag aldrig har ork till. Mina tankar drar mig allt oftare ifrån. Jag tänker på kärlek, på lycka, på min framtid och jag tänker på mina föräldrar, på det förflutna, på hemska minnen. Har så sjukt mycket jobbigt framför mig, och ett tragiskt förflutet bakom. Vart ska jag ta vägen, när inget jag gör verka duga tillräckligt. Finns ljuset? Ja. Klart det finns, jag vet ju att jag kommer komma dit. Jag måste bara ta mig genom allt först. Ta mig förbi alla hinder, klättra över alla stenar och hoppa över alla grenar. Hur ska jag som är femton år, jag som har dåliga förutsättningar, jag som är dömd till att misslyckas. Hur ska jag klara allt? Gud hjälper mig. Jag har en vilja. Jag har styrkan. Jag är inte född till att misslyckas, utan jag är född till att lyckas med stora ting i livet. Jag tror att allt har en mening. Ibland kan jag tänka :''varför just jag?' Jag tror det finns en mening med var och en av oss som lever har på jorden, alla har vi uppgifter och olika styrkor. Jag kanske inte fick bästa resultaten på engelskaprovet, eller har bäst kondition. Men jag är bra på andra saker. Jag ser mina erfarenheter från barndomen som en gåva. Jag har fått stor förståelse för barn som lever i dysfuntionella familjer, jag har tagit mig genom det värsta och gått stark ur en trasig barndom. Jag är en otrolig lyssnare som verkligen gör allt för att alla runt om kring mig ska må bra. Mitt förflutna ska inte kunna hindra mig från att lyckas, det ska inte heller hindra mig från att leva fullt ut och följa mina drömmar. Jag skulle aldrig vela skylla mitt beteende på min barndom, det är inte rätt. Jag har möjlighet att söka hjälp, för att inte falla så långt. Mina föräldrar har också alltid haft den möjligheten. Jag tar inte på mig skulden över det dem gjort mot mig, för man har alltid ett val. Man kan inte gömma sig bakom en svår uppväxt, man vinner ingenting på det. Visst ni kanske hae det tufft. Men varför tog ni inte tag i erat mående, varför tog ni inte emot all den hjälp soc erböd. Ni kunde ha tagit vara på den chans ni fick när jag var 4 år. Hade ni inte gjort mig illa mer efter det, utan sökt hjälp så hade jag kanske aldrig sutit i ett familjehem idag. Då kanske vi hade varit den perfekta familjen, utan alla dessa problem nu. Ni hade inte behövt oroa er dag och natt inför vad som kommer hända, om ni bara hade tagit tag i allt i tid. Man har ett val. Det är fel att skylla ifrån sig, försköna sina synder. Gud vill att vi ska tala sanning, han vill att vi ska lyda jordens lagar och attom vi bryter mot dem så ska vi få ta de straff det för med sig. Han vill inte att vi ska försköna och förfina, bara för att andra människor inte ska se ner på oss. Så varför är det soå svårt att tala sanning. Kanske finns det skam och skuld. Men varför ska vi bry oss om vad andra människor tycker, när det ändå endast är Guds dom som spelar någon roll? När vi tar emot honom så ska vi få allt, all lycka, all kärlek. Ja, allt. Jag älskar mina föräldrar oerhört mycket, jag saknar dem varje dag, det går inte en minut utan att jag ger dem en tanke. Jag tsår inte emot mina föräldrar, jag står med dem. Jag drömmer om en framtid tillssammans med dom. Men jag tänker inte heller svika mig själv, jag har rätt att ställa krav. Jag har satt gränser. När mina föräldrar visar att dem vill förändra sig, söker hjälp, visar mig respekt och står för vad dem gjort. Då kommer jag kunna prata med dem. Jag har svikit mig själv så många gånger, så nu räcker det. Jag tänker inte tänja på mina egna gränser mera. Jag har krav, och nu är det upp till dem att uppfylla kraven. Jag tror att dem vill, att dem älskar mig och försöker så gott det går. Tyvärr är sjukdomarna ivägen. Men söker man hjälp så kommer det andra lösa sig. Jag har lätt att förlåta människor, men vill ändå ställa krav. När man blivit förlåten, så ska man försöka bättra sig. Vi alla faller i synd, jag är långt ifrån felfri. Förlåtelsen är den finaste gåvan vi har fått. Tack vare Jesus blir vi försonade, men endast genom tron. Jag har en stark kristen tro. Jag har min tro, utifrån vad som passar mig, vad jag mår bra av. Jag kan inte leva efter någon annans regler, eller på någon annans tro. Jag måste hålla fast vid min egen. Jag skule inte kalla min lestadian eller kyrklig. Jag väljer att bara kalla mig kristen, följa det som står i bibeln. Jag tänker inte följa någon inriktning som jag inte mår bra av. Jag lever utifrån det som känns bäst för mig. Jag tycker inte att en lestadian är bättre än en kyrkligt kristen eller tvärtom, för som det står i bibeln - endast tron på Gud leder till rättfärdighet. Det står inte: Om du bär kjol i kyrkan kommer du till himmelen, eller om du sminkar dig är du inte välkommen i himmelriket. Gud är något så mycket större. Han är kärlek. Enda anledningen till att jag idag står upp, är Guds hjälp. Jag är evigt tacksam.

Lite rörigt och känslosamt inlägg, men jag fick skriva av mig - vilket är en av anledningarna till att jag ha bloggen. Tack!

Måste verkligen börja komma igång med träningen igen, känner mig så sjukt kass som inte ens kan springa en liten kilometer, utan att flåsa som en jagad flodhäst. Verkligen illa. Jag gillar ju att träna, det är det som får mig att må bra. Men jag orkar aldrig ta mig ut, när jag väl är ute, då kör jag gärnet, men just att pallra sig upp ur soffan och dra - är jobbigt. Som tur är har man en fantastisk lillasyster i byn, som är och promenerar varje kväll. Hon får börja tvinga med mig på 5km promenaderna varje dag, är ju alltid en början, då kommer jag iaf ut i friska luften. Från och med nu gäller träning minst 3 gånger i veckan (då joggning elr cykling) plus skolidrott 2 ggr i veckan OCH promenaderna med syrran! Kan inte bara sova bort mitt liv, inte om jag vill må bra iallafall. Så ja, vi börjar redan ikväll.

Orsaker till varför jag ska/behöver träna (motivation för att göra det) :

*Förbättra min kondition

*Få ett starkare immunförsvar, för att slippa vara sjuk hela vintern

*Må bättre både fysiskt och psykiskt

*Komma ut och göra något istället för att sitta inne själv och deppa

*Hålla mig i form

*Orka med vardagen

Hare bäääst!!

Tjohej!

Sitter just nu på bibblan med E & T, vi väntar på att vi ska få gå och käka. Annars har man väl inte så mkt för sig, nördar på som vanligt på internäääätet. Aja, efter lunch har vi tydligen skolfota, fick veta på morronen. Hihi, det blir väl okej ändå.

Lägger upp bilder på vad jag shoppade i Luleå sen ikv om jag har tid.

KramBanan!

osammanhängande inlägg? jo jag vet!