Mitt i all röra ska jag prioritera skolan. Kommit till en period där jag tänker för mycket på allt. Det är svårt att bara försöka koppla bort sitt privatliv och fokusera helt på lektioner när man lever såhär. Jag försöker kämpa, för det är de enda jag kan göra. Försöka. Göra mitt bästa. Det kommer komma bättre perioder snart, måste bara stå ut och försöka vara stark. 1 vecka till, sen får jag vila.

Om ca 1 vecka är jag med min maskrosfamilj igen, så underbart. Känslan går inte att beskriva, det är lika magiskt varje gång. Kärlek, trygghet och omtanke. Skratt och tårar. Lekar och viktiga samtal. Varje gång jag inte är där, saknar jag alla. Längtar tills vi ses, vi är kärlek och lycka. Hos er är jag mig själv, vågar visa exakt hur jag känner och tänker. Jag blir respekterad och lyssnad på. Tillsammans är vi allt fint, allt ljust. Maskrosbarn är det jag bara trodde fanns i drömmar, så magiskt. Jag älskar er alla mer än ord någonsin räcker till, ni räddade mitt liv och min framtid - främst genom att bara tro på mig. Det är så otroligt stort, går inte att förklara utan måste upplevas.

Nu ska jag försöka koppla bort alla tankar och plugga lite. Känner press verkligen för mycket som ska läsas in på så få dagar. Aja, ska fixa lite té eller kaffe och sen försöka komma igång.

Kram! <3