.. 5-6 elever i varje klass i hela Sverige, växer upp med föräldrar som dricker för mycket, eller är psykisktsjuka. Jag är en av dom. I byn jag bor, är alla problem väldigt instängda, man låtsas som om problemen inte finns, och pratar därför inte om dom. Finns så otroligt många som tror dom är helt ensamma, som mår dåligt, kämpar sig genom varenda skoldag. Jag vet faktiskt hur det känns, jag vet så otroligt väl hur det är. Skammen, skulden, oron, ångesten, mm. Det gör så ont, och man tror att ingen annan vet hur det är. Tror att man är helt ensam. Vi är rädda att berätta, vågar inte eftersom vi inte vet hur folk kommer reagera. Det är en tung börda att bära helt själv. Jag har själv tagit mig genom mycket skit, men jag mår nu bättre än på länge. Alla dagar är ju inte såklart bra, vissa dagar kan kännas skit, men man måste kämpa sig igenom dom oxå även om det är jobbigt. Jag är så sjukt less på att behöva hålla tyst, behöva låtsas att allt alltid är så otroligt perfekt, för det är det verkligen inte. Jag vet vad innebörden av ordet smärta är, tro mig jag vet. Vi måste acceptera att livet har jobbiga stunder, men även glädja oss över det som är bra oxå. Det är oftast lättare att gräva sig ner i all sorg, och inte kolla upp. Men det leder inte till något bättre. Vi har alla något fint runt oss, inte bara dåliga saker. Tänk på det bra, när du mår dåligt, det kommer bli lättare. Våga prata om hur du känner, så du inte brister. Våga tro på dig själv, för du kommer klara det. Du är inte osynlig, även om det ibland kan kännas som de. Du vågar. Jag tror på dig.

Om ni vill, flacken1@hotmail.com

Massa kramar. Man kan LYCKAS! <3

Som person har du rätt att må bra, trots att andra mår dåligt!