Jag saknar dig varje år, varje månad, varje vecka, varje dag, varje timme, varje minut och varje sekund. Ibland känns det svårare, ibland tänker jag inte så mycket på det. Du kommer ju alltid vara min mamma, och det är ju klart jag älskar dig. Jag mår bra trots förutsättningarna, men jag hade mått bättre om du tog steget att vara en del av mitt liv. Du vill ju helt säkert finnas där för mig, men det krävs mycket mer. Du måste kämpa för det, vela ta emot rätt hjälp. Jag kan inte förändra dig, även fast det är det jag vill allra mest. Jag kan inte finnas där just nu, även om jag hade velat. Jag måste leva vidare, försöka ta tag i mitt eget liv. Men en sak är säker vad som än händer - jag kommer alltid älska dig! <3

I need you.

Alla säger det kommer lösa sig,

att det kommer bli bra.

Hur länge ska jag vänta,

hur lång tid kan det ta?

Jag vet inte om jag tror er,

blivit sviken för hårt.

Jo, jag orkar mer,

men det är klart det är svårt.

Jag ger ju aldrig upp,

klart jag kämpar på.

Men börjar bli tufft,

men allas liv känns väl nångång så?