Förut kändes träningen för mig ungefär som ett tvång. Jag tyckte inte det var kul överhuvudtaget, kände inte den där sköna känslan som alla pratade om utan jag bara tvingade mig ut på springturer för att jag var rädd för att gå upp i vikt om jag inte tränade. Nu är det annorlunda. Det är kul att träna. Jag mår bra av det och känner mig mycket gladare och piggare. Efter ett pass på gymmet känns det otroligt skönt i kroppen för att man känner att man gjort något. Och det är så mycket enklare att fokusera i skolan, plugga och orka med vardagen när man tränar än när man inte gör det. Man får så mycket mer eneri. En helt underbar känsla.

Jag har förut skrivit ner mina mål med träningen och nu när jag äntligen införskaffat gymkort så känns det enklare att börja ta tag i de mål jag satt upp. Några av målen:

*Må bättre psykiskt och fysiskt

*Få bättre kondition

*Bygga muskler

*Bli uthålligare

Handlar mest om att må bättre inombords, för det gör man verkligen när man håller igång fysiskt. Man får så mycket mer positivt utav det, självförtroendet blir bättre och man mår bättre. Helt fantastiskt. Förut tränade jag för att hålla vikten men nu känns det som att det inte spelar någon roll om man går upp lite i vikt så länge man mår bra av det. Vågen måste ju vara den sämsta uppfinningen så den kommer jag helt sluta använda. Så länge det känns bra så spelar inget annat någon roll. Dessutom väger muskler mer än fett så ska man träna så är vikten det sista man ska gå efter.

Så hur trivs jag med att gymma då?

Redan första gången kände jag att det var min grej. Det är otroligt roligt. Att somna på kvällen men en känsla att man längar till morgondagen för att man ska träna då, är helt fantastiskt. När man ser fram emot träningen så vet man att man tränar rätt grej. Alla borde få känna känslan. För det är en känsla som inte går att förklara!

''The only bad workout is the one that didn't happen.''

Just nu är det väldigt stressigt i skolan igen. Stressen har lett till att jag blivit allmänt trött och irriterat på det mesta runt omkring mig. Är verkligen inte jag, men blir inte mig själv av att ha för mycket att tänka på hela tiden. Så idag tog jag tag i problemet och skrev ner allt jag har att göra. Det som är mest viktigt att fokusera på nu. Kom fram till följande:

*Plugga till NK-provet (fre, v.46)

*Skriv klart och skicka in svenskarapporten så fort som möjligt

*Läs en engelsk bok och gör alla förberedelser inför den 20 minuter långa muntliga analysen

*Jobba på historiaessän (inlämning: ons, v.47)

*Försöka få färdigt budgeten till affärsplanen

*Plugga inför juridikprovet (v.47?)

Det här är väl det mest akuta att fixa med just nu. T.ex så skulle svenskarapporten vara inlämnad för mer än två veckor sedan men har knappt börjat ännu så måste verkligen sätta fart. Analysen i engelska ska presenteras muntligt innan jullovet och jag har inte ens läs en bok ännu, så det är dags att komma igång med även det. Resten är inga panikuppgifter, men ändå saker som måste göras för att jag inte ska halka efter. Så kortfattat har jag en del att ta tag i.

Är iallafall otroligt skönt att se framför sig exakt vad det är man har att göra. Annars blir det bara kaos i skallen vilket leder till en enorm inre stress. Nog för att man är stressad ändå men genom att se framför sig så blir det mer ordning och man vet vad det är man ska göra och kan även beta av listan vilket är en otroligt skön känsla. Så alla ni som har mycket i skolan just nu, skriv ner. Jag lovar att det kommer kännas otroligt mycket lättare. Och nej, det räcker inte bara med att skriva ner, man måste även hitta motivation till att ta tag i de saker man vet att man har att göra, annars leder det bara till ännu mer stress i slutändan. Så planera och kör hårt - bara några veckor kvar till jullovet så då kan man vila ut!

Imorgon är det skola igen efter att ha spenderat fre-mån i Östersund. Haft en tuff helg med många utmaningar, lärt mig mer engelska och träffat nya härliga människor. En helg blandad med hårt arbete, lite sömn och en del roliga lekar.

Är iallafall skönt att vara hemma igen, har saknat min säng! Nu ska jag försöka sova för imorgon hoppas jag på att få känna mig någorlunda utvilad inför en ny dag!

Godnatt!

Bjuder på dessa. Två bilder som beskriver helgen rätt bra. Första bilden - hårt arbete i vårt utskott. Andra bilden - en övertrött flicka som suttit stilla alldeles för många timmar i buss. (Haha!)

http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/269683?programid=1165&playepisode=269683

Jag tycker alla ska gå in på länken ovan och lyssna. Jag lovar att det kommer vara värt det!

Jag får ofta höra att jag är stark, att jag klarat mig mot alla odds. Det har jag inte. Jag har otroligt lång väg kvar. Mycket att jobba på för att må bra och bli någorlunda hel igen. Man kan nog faktiskt aldrig bli helt hel och må helt bra. Svackor och dåliga dagar kommer man alltid ha, men de kanske kan bli färre och mindre djupa med åren.

Jag har haft en tuff start på livet, vart i många situationer som nästan knäckt mig totalt. Jag har gjort fel val, vandrat på vägar som varit dåliga för mig men jag har också på något sätt börjat acceptera och sakta har livet börjat komma tillbaka igen. Allt eftersom tiden går känner jag känslan av att jag kanske en dag kommer lyckas - lyckas skapa mig ett liv där jag kan leva utan psykisk ohälsa. Jag vill bryta arvet och låta mina egna barn växa upp och få känna känslan jag själv aldrig kunde känna: trygghet.

Visst finns det barn som haft det mycket värre än mig, det kommer det alltid finnas men jag har min historia, en historia som jag inte kommer kunna förändra utan bara acceptera. Jag kommer aldrig acceptera alla de grejer jag blivit utsatt för som barn för de sakerna är helt fel och totalt oacceptabla men jag kanske en dag kan acceptera att allt jobbigt faktiskt har existerat och acceptera att min barndom kanske inte var som andras. Acceptera att mina föräldrar kanske aldrig kommer bli som jag önskar - friska och få må bra. Jag kan inte förändra det förflutna eller mina föräldrar så därför att acceptans nyckeln till lycka. Min dröm är att fullt ut kunna acceptera min historia och kunna förändra min framtid till det bättre. Jag vill leva i mina drömmar, och det är det jag ska kämpa för. Allt är möjligt, så ge aldrig upp hoppet! Du kan lyckas bara du inte ger upp. Livet har så mycket fint att ge, så fortsätt kriga så du inte går miste om livet. För livet kommer komma tillbaka igen - jag lovar!

Vart på resande fot hela dagen. Slutstationen är Östersund. Jag och tre andra ska nämligen iväg på EUP (europeiska ungdomsparlamentet) där vi ska disskutera frågor i olika utskott. Kommer nog förhoppningsvis bli roligt och lärorikt då man både kommer få träna på sin egelska men samtidigt även träffa nya människor och se något annat än lilla Pello för en stund.

Kommer hem på måndag så försöker uppdatera er bättre då!!

''Hellre en fettvalk än ett rent helvete.'' - Isabella Löwengrip

Den där meningen kan vara bland den bästa jag läst den senaste tiden. För visst är det egentligen så? Eller snarare, det är så det borde vara! Det extrema självhatet som många människor går runt och bär idag gör att många börjar må otroligt dåligt inombords. Kanske till och med så dåligt så det stör vardagen, stör de saker som egentligen är viktigt i livet: det egna måendet. För hur mår man egentligen om man dag ut och dag in bara gnäller på sitt utseende, på att ens mage hänger utanför byxlinningen eller på alla finnarna som inte går att dölja i fejset? Troligen inte alls bra! Varför ska det ens behöva vara så? Varför är det ett tvång att se ut på ett visst sätt i dagens samhälle? Kan inte alla bara få se ut som man gör och bli accepterad för det?

Tänk om alla vi människor stolt skulle bära upp våra kroppar, skita i det överflödiga fettet och tänka att finnarna inte är där för att stanna i en evighet. Om alla kunde fokusera på sitt mående, på att uppfylla sina drömmar och göra något bra i livet istället för att bara gå runt och klanka ner på sig själva jämnt och ständigt. Tänk om man kunde skita i utseendet och faktiskt kunna må bra istället för att gå runt 24/7 och må katastrofalt för att självförtroendet är i botten. Vi är värda att må bra. En människa som mår bra i själen lär ju förmodligen åstadkomma mer i livet än någon som är trasig rakt igenom. För tror man på sig själv och skiter i vad alla andra tycker och tänker så kommer man inte vara rädd för att göra det man älskar i livet. Då kommer man kunna sträcka på ryggen och lé trots att människor klankar ner på en. Man kommer kunna skaka av sig alla negativa kommentarer och ta till sig av det som är positivt. Hur underbart vore inte livet om vi kunde uppnå detta?

Vi kan! Vi kan faktiskt förändra! Inte andras självbilder, men våran egen. Om alla börjar hos sig själv, slutar jämföra sig med andra, slutar ha alla dessa komplex, slutar se ner på sig själv - då kommer man tillslut kunna bygga upp ett självförtroende. Det händer inte på en natt eller en vecka utan det tar tid, men låt det ta tid. Huvudsaken är att du i slutändan mår såpass bra i dig själv att du kan leva ett liv där du ser varje dag som en ny möjlighet - en möjlighet till att förändra något stort, göra något som är viktigt. Tänk vad mycket tid du skulle få till saker som uppfyller dig med lycka om du bara skulle ge allt på att sluta hata dig själv? Skulle det inte vara underbart? Ja, helt klart. Dröm inte - gör verklighet av dina drömmar för du just du kommer att lyckas!

Stay strong because you are worth it!

Tiden bara rusar förbi. Måndag igen efter ett fantastiskt skönt och roligt höstlov. Har hunnit med mycket. Både umgås med vänner, syskon och familj plus att jag hunnit ta det lugnt en hel del. Även gottat ordentligt, men så får det vara när man för en gångs skull är ledig.

Iallafall så startade skolan idag igen, både skönt och jobbigt. Skönt med rutiner igen, men alla hårda pluggkvällar hade jag mer än gärna velat slippa. Men ska inte klaga, bara sju veckor skola innan vi välkomnar jullovet. Underbart är bara förnamnet.

Ni skulle se mitt schema kommande veckor, helt fantastiskt underbart! Yrkesprogrammen är på praktik fram till jul och det innebär även färre timmar för oss som går teori. Vi läser nämligen svenska och engelska ihop med dem och när de inte är i skolan så kan inte vi heller läsa just svenska och engelska, så det innebär ett X antal fler hålor och sovmorgnar i veckan. Hur härligt som helst!

Idag har jag även hunnit skaffa gymkort. Det var då verkligen på tiden! Så nu kör vi hårt med träningen året ut och sen fortsätter vi i de banorna även kommande år. Tummen upp för det! Fick en liten rundvisning på gymmet av Julia idag, så nu känner man sig mer bekväm med att faktiskt komma igång, nu när man vet lite mer om hur de olika maskinerna fungerar. Körde även mitt första gympass idag efter skolan så det känns underbart bra!

Nu ska jag ta och koka lite té och sen sätta mig och mysa lite framför TV:n, skönt att vara lite lat ibland när man har tid!

Life is the greatest journey you will ever be on.