Min fina lillasysters fosterbror gick ju bort i somras. Idag kom ett minne av honom tillbaka. Ett minne som gör mig varm inombords. När min lillasyster fyllde fjorton år så hade hon bott tillsammans med hennes fosterbror i bara två veckor. Ändå fick hon en helt otrolig present av honom. En stor mjukishund. Det här mjukisdjuret hade han burit med sig sedan han var liten så den betydde mycket för honom. Ändå gav han bort den. Det är kärlek på hög grad och det bevisar på något sätt hur han var som person. Han brydde sig mycket om andra, att andra skulle ha det bra. Ingen skulle vara ensam eller må dåligt. En otrolig egenskap!

Åh så mysigt det är att gå runt i affärer och kolla på julklappar till nära och kära. Att välja med omsorg, hitta det perfekta som man bara längtar till att få ge. Det är det bästa med julklappar. Att få ge bort. Få se hur ögon tindrar och läppar ler hos de personer man håller av. Det är så fint!