"Jag vill gå mina egna vägar, göra egna val.
Jag vill vara den jag är, följa drömmar, vinna kval.
Jag vill leva fullt ut och lära mig av livet.
Jag vill kriga, kämpa på, inte ta allt förgivet.
Jag vill känna mig lycklig, älskad och fri.
Jag vill ta tillvara på livet så det ej går mig förbi.
Jag vill känna mig stolt över mig själv och jag vill uppnå stora ting.
Jag vill fånga dagarna som kommer och höra livets kling.

Du kan allt du vill,
du måste bara kämpa lite till.
Livet gömmer sig nånstans bakom någon grind,
fortsätt att kämpa för en dag kommer medvind."

//Ann-Sofie Larsson 09-12-2013.

Dagen har spenderats i Boden tillsammans med de som läser historia 1 och 2. Var rätt så okej. Vi var på försvarsmuseumet och sen drog vi och åt på stan innan vi åkte hem. Utställningen vi var på var intressant, har dock varit på samma förut, men var ett tag sen sist så var kul att få vara på nytt och friska upp minnet lite.

På tal om försvarsmuseet så har jag planerat att söka in som hemvärnsungdom i norrbotten nu till 2014. Har redan fyllt i papper, måste bara våga skicka in dem. Hade vart en riktigt rolig grej att göra. En utmaning. Hade även vart bra eftersom jag funderat på att söka in till GMU när jag går ut gymnasiet. Att vara hemvärnsungdom hade inneburit att jag får pröva på och se om militären är något för mig.

Men en utmaning hade det blivit. Dock gillar jag utmaningar, oftast sådana som gör att man växer som person. Sen om det visar sig att man inte allt trivs eller vill fortsätta inom militären så är det ju bara att hoppa av, inte svårare än så. Därför skadar det ju inte att testa.

Julen är inte en självklarhet för alla. Men det går att göra det bästa av den. Texten nedanför säger rätt mycket så jag sätter punkt här.

Det är här endast en del av texten. Vill ni läsa hela Jessikas blogginlägg kan ni klicka på följande länk: http://www.maskrosbarn.org/blogg/ingenting-gor-sa-ont-nar-drommar-krossas/

Försökt plugga lite imorse, gick väl sådär. Svårt att komma igång. Lyckades åtminstone skriva litegrann på svenskarapporetn så det känns skönt. Resten av eftermiddagen/kvällen blir det bara att ta det lugnt. För tillfället är huset fullt med folk (mest barn) som stannar till imorgon. Så är full rulle här hemma om man säger så! Nu ska jag ta och fixa lite grejs, men vi hörs nån dag när jag ha lite mer tid!

Längtar tillbaka till Thailand och värmen och maten och solen. Någon som hänger på så far vi?

Snart är 2013 slut och det är dags att välkomna ett nytt år. Men innan jag skriver om mina förväntningar inför det nya året så ska jag göra en kort sammanfattning över det gångna 2013.

2013 har kanske inte vart mitt bästa år, men det har vart ett bra år. Visst har motgångar funnits, men även medgångar. Jag har gråtit, skrattat, varit stressad, varit lycklig. Alltså, ett år fullt med känslor. Bra som dåliga.

Det bra under året:

*Har återupptagit kontakten med min mamma - Ett stort beslut som inneburit mycket tänkande. Jag har inte vetat hur jag ska göra. Men tillslut kom jag fram till att jag ville försöka. På mina villkor. Vår relation har sakta börjat förbättras. Vi har tagit det väldigt lugnt, små steg. Det kommer ta tid, men man måste låta det ta den tid som behövs. Att kunna ha kontakt med mamma igen har betytt otroligt mycket för mig. Även om allt inte alltid går på räls så har det gått mycket bättre än jag förväntat mig. Jag har fått tillbaka en viktig person, vilket lett till att jag blivit mer hel inombords. Dock sker kontakten helt och hållet på mina villkor, för att det ska kännas bra för mig och för att jag ska känna mig trygg. Vissa perioder fungerar bättre att ha kontakt, andra sämre och det måste framförallt jag acceptera. Gäller att hålla allt på en stabil nivå nu så det inte börjar svacka. Men, är som sagt oerhört lycklig över att mamma i dagsläget kan vara en del av mitt liv. Att kunna dela med sig av vardagen, kunna disskutera, prata minnen och bara få kramas. Helt fantastikst. Äntligen! Jag älskar dig mamma, till månen och tillbaka x1000. Jag är så otroligt stolt över dig för dina framsteg är så otroligt beundransvärda. <3 <3

*Skolan - Haft så otroligt mycket ångest över skolan, har kämpat, stressat, försökt. Och det har gått vägen. Jag är stolt över mig själv för att jag inte ger upp, utan att jag fortsätter plugga trots att livet i allmänhet är rätt kaosartat. Trots all stress så är skolan en plats jag verkligen gillar. Jag tycker om att vara där. Att få satsa. Att veta att om jag verkligen försöker så kommer det gå. Att veta att jag har kontroll. Mina betyg beror på hur jag presterar. Jag kan påverka. Genom att plugga och lägga ner tid så kan jag få bra betyg och därmed också i framtiden kunna få vidareutbilda mig och få jobba med det jag vill.

*Hönsgården - Ni är helt underbara hela bunten. Åh, vad ni skulle veta hur mycket ni faktiskt ger mig. Med er känner jag mig accepterad. Vi har delat så mycket hittills under vår gymnasietid. Tankar, känslor. Alltifrån skratt till gråt.  Förutom acceptans, stöd, kärlek och gemenskap så ger ni mig även tid att slappna av och bara få ''spåra ur'' och vara 17. Alla våra kvällar då vi pratat flera timmar om allt mellan himmel och jord, då vi legat uppe sent på natten för att det är så himla fantastiskt att bara få ligga och prata och känna att man faktiskt är en del av oss. Finns inte ord för hur mycket ni betyder tjejer. Ni är otroliga. Med er är man trygg. När man har en dålig dag, är ledsen, stressad eller allmänt irriterad så är det alltid någon som ställer upp. Det är guldvärt! Tack för att ni finns, älskar er! <3

Enda bilden jag hade på oss allihopa. Haha!

*Maskrosbarn - I år var mitt sista läger som deltagare. Iallafall uppe på gården i Hälsingland. Den här sommaren med alla er har vart helt otrolig. Jag har utvecklats ännu mer, blivit klokare, mer öppen, säkrare, mer framåt och gladare. Efter varenda läger så känner man ''det här var det bästa''. Man utvecklas lika mycket varje gång, är som att det aldrig tar slut. Hela tiden lär man sig något nytt. Utan er hade jag inte stått här idag, det kan jag med säkerhet säga. Ni har funnits i mitt liv i tre år, och dessa år har vart de tre bästa i mitt liv. Ni har gjort mig hel och mindre splittrad. Ni har fått mig att acceptera saker som jag inte trodde var möjligt att acceptera. Och ni har fått mig att välja framtiden. Kan inte med ord uttrycka hur mycket alla ni som är en del av Maskrosbarn faktiskt betyder och har betytt. Jag älskar er helt otroligt mycket, tack för att ni visade mig att det finns en sida bakom det svarta. För att ni lät mig upptäcka vad livet faktiskt innebär. Evigt tacksam!!

*Träningen - Jag har alltid hållt på fram och tillbaka. Sagt att jag ska börja träna och hit och dit. I höstas köpte jag det där gymkorten. Blev less på mina egna hemmaträningar, kände att jag behövde mer för att orka hålla motivationen uppe. Så, jag började på gym. Kan bara säga en sak: Träningen påverkar psyket så mycket mer än man tror. Jag släpper lös så mycket jobbiga tankar och känslor när jag får träna. Jag mår mycket bättre. Förstår inte varför jag inte satsat mer på min hälsa tidigare. För fysisk träning gör en hel del med hela ens mående. Nu har jag inte vart på gym så hemskt länge, men hittills känns det rätt. Känslan efter ett träningspass. Det är otroligt. Nej, det första jag ska göra nästa år är att köpa årskort så jag får fortsätta på gym. Det är så värt det om man känner att det passar! Gym fungar säkert inte för alla, utan är ju helt olika beroende på person. Men för mig har det funkat bra. Känns skönt när man kan styra tider och planera efter hur ens vardag ser ut. Slippa anpassa sig så mycket efter andra, utan bara köra sitt eget race.

*Seskarö - Förra året var första gången jag åkte till Seskarö på läger. I år åkte jag igen. Känslan av gemenskap. Att träffa andra kristna och få höra om Jesus. Känna att Han faktiskt är närvarande i mitt liv. Att Han ger mig stöd  och kraft när jag själv inte riktigt orkar. När man är på Seskarö blir allt detta så tydligt. Nästan så det känns som att Jesus fysiskt sitter med oss i kapellet när vi sjunger lovsånger till Hans ära. Det är en otrolig känsla. Blir så starkt. Nästan så att det går att ta på stämningen. Jag önskar att alla skulle få känna den här känslan.

*Familjehemmet - Ni är mina förebilder och hos er känner jag mig hemma. Tack vare er har min tillit till vuxna ökat, för ni har under mina tre år här verkligen visat mig att det finns bra vuxna. Utan er hade jag inte klarat skolan eller vardagen. Det är tack vare er hjälp som det fungerar. Hade jag inte haft det stödet och den uppmuntran ni ger så hade jag inte kommit långt. Det är fantastiskt att en familj man inte kännt sen innan kan visa så mycket kärlek och omtanke som ni gör. Tack för att ni låter mig utvecklas och tack för att ni ställer upp.

*Mina systrar - Utan er hade jag inte funnits, för det är tack vare er jag aldrig gett upp. Oavsett vad det varit så har ni funnits där. Ni vet exakt vad jag menar och hur jag känner när jag mår dåligt, för ni har levt med mig, ni har sett samma saker som jag vilket ingen annan människa gjort. Utan er finns jag inte, för jag hade inte kunnat tänka mig ett liv utan er. Jag älskar er mer än vad ord på denna värld någonsin skulle kunna beskriva, för de orden finns inte. Ni är de bästa personerna jag har i min närhet, och det är så himla fint att få vara syster till just er. Ni är fantastiska och så otroligt värdefulla. Kommer bära er längst in i mitt hjärta så länge jag andas. Tack för att ni finns och för att ni gör mitt liv komplett! <3

De saker som vart sämre under året kommer jag inte ta upp detsomer just nu. Jag värdesätter det bra framför det dåliga för det är tack vare det positiva som man själv orkat kriga på. Alltså är det viktigast. Tack vare alla fina människor som funnits i mitt liv det här året så har jag lyckats ta mig igenom svårigheter. Ni är otroliga. Allihopa. Finns många bra saker samt personer som jag inte nämnt, men ingen är bortglömd. Tack alla ni, ni vet vilka ni är! <3

Ligger i sängen och försöker göra bort lite plugg. Har lite grejer kvar att göra som jag verkligen vill få bortgjort innan jag tar jullov så man slipper tänka på det när man bara vill vara ledig och ta det lugnt. Dock är det inte jättemycket kvar, tre inlämningsuppgifter. Börjat lite smått på allihopa, så nu gäller det bara att skriva klart och färdigställa allt. Kan ta lite tid, men jobbar man på effektivt under den veckan som är kvar så ska det nog gå ihop.

Idag gjorde jag iallafall bort det sista provet inför lovet. Ett prov i psykologi. Vet inte alls hur det gick, men det kändes väl sådär. Får hoppas på det bästa då betyget lite hänger på det här. Kursen tar nämligen slut nu till jul och vi har bara haft totalt två prov (men det provet vi hade idag), så bedömningsunderlaget är rätt litet.

Annars händer det väl inte så hemskt mycket i livet för tillfället. Ska träffa mamma förhoppningsvis nästa vecka tillsammans med min storasyster. Längtar! Var ett X antal veckor sen sist jag hade kontakt med mamma så ska bli kul att träffas igen. Finns som en del saker att prata om när man inte hörts på länge. Troligen blir det en fika någonstans eller dylikt, om vi inte hittar på något storslaget och typ åker till månen. ;)

Förutom skolan och allt det där, så har vi (min ''fostermamma'') bakat för fullt här hemma. Allt ifrån pepparkakor till lussebullar i olika  former. Gissa om jag tryckt i mig mycket. Haha! Men det förtjänar man, är ju trots allt jul snart. (Finns alltid en anledning!)

Nej men nu känner jag att jag snackat på tillräckligt. Ska försöka resa mig upp ur sängen och koka té eller varm o'boy. Vi hörs bättre en annan gång!

Kramis!

//Blekfis.

Otroligt bra tal av Tibuktu. Lyssna om ni har tid!

Min fina lillasysters fosterbror gick ju bort i somras. Idag kom ett minne av honom tillbaka. Ett minne som gör mig varm inombords. När min lillasyster fyllde fjorton år så hade hon bott tillsammans med hennes fosterbror i bara två veckor. Ändå fick hon en helt otrolig present av honom. En stor mjukishund. Det här mjukisdjuret hade han burit med sig sedan han var liten så den betydde mycket för honom. Ändå gav han bort den. Det är kärlek på hög grad och det bevisar på något sätt hur han var som person. Han brydde sig mycket om andra, att andra skulle ha det bra. Ingen skulle vara ensam eller må dåligt. En otrolig egenskap!