Mer än ett och ett halvt år har passerat nu. Tiden flyger verkligen förbi, allt går så snabbt. Jag kommer ihåg att jag räknade veckorna i början när du försvann. Det var en svår tid verkligen, hade svårt att acceptera att du inte var hos oss längre. Var i chocktillstånd ett bra tag, ville och kunde inte förstå. Din död har påverkat mig på många sätt, men jag har lärt mig leva med det nu. Även om du inte finns här på jorden längre så bor du fortfarande i mitt hjärta och det kommer du alltid att göra. Det går inte en enda dag utan att jag ger dig en tanke. Tänker på det du sa innan du dog: ''När vinden blåser i ditt ansikte och solen strålar med sina strålar, när regndropparna faller på dig och när löven faller från träden. Då finns jag med dig. Varje regndroppe som faller på dig berättar hur mycket jag älskar dig. När jag inte finns mer, så tänk på att vinden i ditt ansikte, är jag.''

Jag ler alltid mot solen, varje gång jag går i motvind som viskar jag tyst att jag kommer fortsätta kämpa. När det regnar brukar jag stå vid fönstret länge och lyssna på vattendropparna. Jag vet att du är med mig Elise. Du var som en storasyster åt mig. Du var den enda jag hade när jag mådde som sämst. Det var dig jag skrev till när jag behövde prata. Du sa alltid rätt saker, hade så kloka svar på allt och du fick mig att känna mig älskad. Du var och är kärlek. Det var det du alltid gav mig. När jag kände mig som ensammast sa du att du finns för mig. Jag har aldrig mött någon människa som är så osjälvisk som du var. Trots att du själv hade det svårt så fanns du ändå där för andra. Det finns inte många såna människor. Men du var en. Du gav mig styrka när jag ville ge upp. Utan dig hade jag inte blivit den jag är idag, för det var du som hjälpte mig att bygga upp mig själv igen. Jag är evigt tacksam.

Den första tiden efter din bortgång skrev jag många dikter. Här är en av dem:

''Jag saknar dig min vän,

snart en månad sen du försvann.

Så underbar, snäll och stark,

du lämnar mig och andra

för att på andra sidan vandra.

Vi saknar dig sjukt mycket,

du lärde mig massa

gav mig nyckeln till livet.

Jag har lärt mig att inte ta allt för givet.

Så snabbt det kan ske,

att vi förlorar allt fint livet kan ge.

Förlorade dig Elise,

gör så ont i mig, att inte få vara nära dig!''

Jag kommer aldrig glömma dig, aldrig glömma det du gjorde för mig och aldrig glömma allt det du lärde mig under de år du fanns i mitt liv. Jag älskar dig, för alltid. Vila i frid min ängel. <3

Idag var vi lediga från skolan, eller ja, vi har typ studiedag. Iallafall så vaknade jag imorse av ett högt ljud, visade sig vara snön som ramlat ner från taket. Så blev att stiga upp och börja skotta. Svintung snö eftersom den var blöt, så orkade typ bara skotta fram trappan men det viktigaste är ju att man iallafall kommer in i huset nu. Förutom skota har jag vart på långpromenad, städat lite och kollat en film. Kollade på ''the impossible''. Rekommenderar verkligen den filmen då den var sjukt bra. Handlar om en familj som splittrades när det var tsunami i Thailand 2004. Väldigt berörade och stark film verkligen.

Ska strax börja plugga, har lite grejer att fixa innan lovet. Men vi hörs!