Var hos lillsyrran just. Vi satt och kollade i gamla fotoalbum, på bilder från när vi var små. Fotade av några med telefonen som jag tänkte lägga upp. Inte bästa kvalitet dock!

När någon man håller nära hjärtat blir svårt sjuk eller när en nära vän somnar in, då gör det ont inom en. Jag har upplevt det, och människor upplever den inre smärtan sorg innebär, varje dag. Vissa saker är tragiska. Många saker borde inte få hända, kunna hända. Men någonstans vet jag att vi bara är människor, det är vi som har fått egna val och egna handlingar till att göra som vi vill. Tyvärr. Hade Gud fått bestämma hade världen inte vart så ont och så orättvis som den idag är. Men Gud gav människan en fri vilja, ett valfritt levnadssätt utan tvång eller måsten. Kollar man på hur världen ser ut så önskar man att han inte hade gett oss det samtidigt som man vet att det var det enda valet egentligen.

Jag blir så ledsen när jag hör om olyckor, människor som dör av onödiga anledningar, sjukdomar som gör att folk tappar sitt hopp och orättvisorna som gör att miljontals människor lever i svält för att de rika har alla resurser. Det hade inte behövt vara såhär. Vi hade kunnat göra andra val. Krigen till exempel. Det handlar om makt, om pengar. Man bryr sig inte om att folk blir ihjälskjutna eller lever i rädsla, lever gömda. Ingen har tvingat oss att kriga. Gud har inte gett oss vapen för att ta död på andra. Det är vi som uppfann vapen, främst till jakt. Men det gick för långt, alldeles för långt och ingen sa stopp i tid. Gud skapade inte heller jorden ojämnställd, utan det är vi människor som fördelat allt så ojämnställt, detta pågrund av krig, kolonier osv. Det är inte heller konstigt att många blir sjuka i dagens samhälle, människorna började ju uppfinna massvis med saker som inte är bra för oss. Vi började använda mängder med olja så utsläppen ökade, vi använder allt mer kemikalier, vi pressar människor att se ut på ett visst sätt. Inte konstigt folk blir sjuka både fysiskt och psykiskt med tanke på hur ohälsosamma liv vi lever, hur mycket gift vi får i oss. Människokroppen klarar inte hur mycket som helst, vi är inte odödliga.

Jag blir frustrerad på att människor först gör massa saker så världen blir en tragiskt plats men sen ändå kan säga ''om Gud hade funnits så hade världen inte sett ut som den gör.'' Jag tror på Gud, men jag kan inte säga att jag har rätt utan det är en känsla jag har inom mig och något jag varje dag får uppleva. För trots alla fel vi människor gör, trots det finns förlåtelsen, trots det blir folk idag helade och hur vi än beter oss så hjälper oss Gud. Jag har inte konkreta bevis, men jag har abstrakta. För utan Guds hjälp hade jag själv inte stått här idag. Hur självisk jag än är och hur mycket fel jag än gör så vet jag om att Jesus är god, han förlåter mig. Det är en enorm trygghet att veta.

Sen kommer det alltid finnas människor som inte tror som jag, tycker som jag eller tänker som jag. Jag klandrar ingen. Jag vill inte predika vad som är rätt och fel för alla människor avgör själva hur dem vill leva och vad dem vill göra med sitt liv. Jag har valt att vara kristen för att jag mår bra av det, jag är inte hel utan Jesus. Genom att låta Jesus vara en del i mitt liv så är jag trygg. Jag vet att jag inte behöver vara rädd, vare sig för olyckor eller döden. Jesus kommer vara med mig så länge jag håller fast vid honom och det är de som känns viktigt att veta. Sen gör jag självklart mycket fel, men som det står i Bibeln ''endast tron leder till rättfärdighet''. Så länge jag tror, så länge jag har förlåtelsen och försöker leva som Jesus lär så då behöver jag inte vara rädd. För jag tror att efter detta livet kommer något mycket finare komma. En ny värld utan tårar, orättvisor, våld och sjukdomar. Det är dit jag en gång vill komma. För mitt riktiga hem är inte här på jorden, nej det är i himmelen.