Mitt liv just nu består av att läsa. Iallafall till största del. Dock är det lätt värt det, bara att kämpa stenhårt med allt några veckor till och sen får man sommarlov. Så underbart verkligen.

Förutom allt vanligt plugg som alltid pågår, har jag även börjar plugga körkortsteori lite smått. Ska ju som snart sätta mig i bilen och börja övningsköra och då är det ju bra att iallafall ha någorlunda koll på vad det är som gäller. Sen är det ju såklart bra att börja läsa redan nu så man lär sig det mesta innan man är arton, annars lär det ju bli och stressplugga en hel del för att få in allt. Jag personligen vill gärna göra både teoriprov och uppkörning så fort som möjligt efter min 18-års dag.

Jag har väldigt höga krav på mig själv, vill väldigt mycket och tror också på att jag kan klara saker om jag försöker fullt ut. Jag satsar väldigt högt på t.ex skolan just för att det känns viktigt. Vissa säger att jag inte borde ha så hög press på mig och jag kan hålla med om det till viss del. Jag kan inte pressa mig själv till mer än jag klarar av, men jag måste ändå ha krav för att kunna göra bra ifrån mig och för att komma dit jag vill i livet. Dock måste jag se till att mina krav ligger på en uppnåelig nivå så att jag inte behöver bli besviken på mig själv om jag inte får högsta betyg eller presterar bäst.

Inom de närmsta veckorna har vi nationella prov i svenska, matte och engelska. Svenska har jag inte större problem med, jag känner mig rätt lugn inför nationella proven i just det ämnet för jag har oftast gjort bra ifrån mig när det kommer till skrivuppgifter, läsförståelse eller svenskaprov. Matten och engelskan känns däremot mycket jobbigare. Jag har svårt att lära mig nya språk. Det blir som stopp i huvudet, får inte in grammatik, tusen nya ord eller viktiga fraser. Det går bara inte. Förutom att jag har svårt att lära mig nya språk så har jag även läst väldigt lite Engelska i jämförelse till andra klasskamrater. På högstadiet hade vi ca två engelska lektioner i veckan, jag var sällan med på någon av dem vilken ledde till att jag under vissa terminer på högstadiet hade nära 80% frånvaro i engelska. I nian läste jag lite extra för få betyg i ämnet, jag lyckades men efter tio veckors sommarlov blev det som att börja om på nytt. Visst, jag förstår väl det viktigaste när det kommer till engelska texter eller talat språk. Jag kan väl göra mig förstådd och så, men jag kan inte skriva rätt grammatiskt. Jag har väldigt svårt att höra talat språk om det är blandade dialekter eller talat i raskt tempo. Så engelskan kommer definitivt bli jobbigt för mig nu under nationella. Jag blir glad om jag lyckas bli godkänd. Sen är det matte. Ett ämne jag aldrig vart riktigt bra på. Jag har väl aldrig vart jättedålig heller men det är inte ämnet jag har högst betyg i om man säger så. Sen har vi två kapitel kvar i matteboken att göra och det är bara fem veckor kvar till nationella. Vi har hittills haft ca sex veckor per kapitel och nu helt plötsligt har vi knappt fyra veckor för två kapitel. Plus att vi ska hinna repetera alla kapitel också. Matte är ett sånt ämne som man lätt glömmer bort hur det var man gjorde. Man pluggar kanske inte in formler och uträkningar ordentligt så man måste repetera ganska länge för att få allt att sitta. Det är ju dessutom rätt mycket man ska kunna. Så ja, man är ju rätt så orolig för hur vi ska hinna klart med allt innan nationella och samtidigt hinna plugga in allt så att man blir godkänd. Men på något sätt borde det lösa sig. Kanske är det inte omöjligt även fast det känns så.

Nu ska jag ta och fixa lite saker, men vi hörs förmodligen snart igen!