Pratade just med världens finaste lillasyster i telefon. Blev nästan tårögd. Hon var så otroligt uppåt, hade så mycket att berätta och allt bara var positivt. Hon älskar redan gården, maskrosbarn. Förstår henne. På gården är man fri och allt är bara helt fantastiskt. Och det är så fint att se att min fina syster får ta del av det som jag själv älskar så otroligt mycket. Ta del av det som vart en stor del utav mitt liv de tre senaste åren. Jag vet att hon kommer växa utav lägret. Hon har redan växt. Och jag är sådär stolt som bara en storasyster kan vara. Så stolt, tacksam, glad över att det finns en organsisation som maskrosbarn, för vad vore vi utan dem? Kanske hade man kommit nånstans ändå, men det hade tagit oerhört mycket längre tid. Jag är så glad att jag och mina systrar fått möjligheten att komma i kontakt med denna underbara organisation som hjälpt oss så mycket. Vad som än händer kommer jag alltid bära med alla människor jag lärt känna i mitt hjärta. Kommer också bära med mig allt det jag lärt mig, alla verktyg jag fått. Såfort jag lämnar alla fina människor kommer saknaden. Men jag vet att vi kommer ses igen. Även om det kanske tar tid så kommer banden alltid vara lika starka. Jag tror att min lillasyster kommer känna samma känslor som jag efter tio dagar på gården. Hon har nog redan börjat känna känslorna, men efter tio dagar kommer de vara starkare än vad som går att förklara. Den otroliga kärlek. Känslan av att älska så många personer efter så kort tid. Det är magiskt.

Ni fick mig att börja hoppas, börja drömma. Och inte bara det. Ni fick mig att våga tro på att jag faktiskt kan uppfylla det jag drömmer om. Evigt tacksam!

Hej Ann-Sofie 20 år!

Vad kul att allt går bra för dig med studierna. Du som aldrig trodde att du skulle lyckas komma in på något universitet eftersom betygskraven var höga. Men se du lyckades. Nu har du bara nåt år kvar innan du är färdig socionom och får börja följa din dröm på riktigt. Hjälpa andra. Kommer du ihåg när du var fjorton år? Då trodde du aldrig att du skulle klara det. Eller när du som sexton åring grät för att du inte trodde btygen skulle räcka till. Nu vet du att du oroade dig i onödan. Du är ju nästan klar. En bra bit på vägen iallafall.

Det var roligt att höra om din volontärresa också. Som du hade längtat. Drömt om en volontärresa till Filippinerna sen du var tretton. Nu är det ett år sen du uppfyllde drömmen. Du hade slitit hårt för att få ihop pengar, men efter ett års sprande så kunde du äntligen åka. Vilken lycka det måste ha varit när du tillslut kom iväg.

Det är fint att se att du mår så mycket bättre nu. Blir stolt när jag ser hur mycket du växt. Du har hunnit bearbeta mycket och äntligen börjat hitta dig själv. Äntligen styr du sitt eget liv vilket du ska vara stolt över. Och visst finns det motgångar, men det klarar du av bra. Du har hittat verktyg som gör att du fixar problemen. Nu har du insett att det var värt det. Det var värt kampen så mycket, för nu är du påväg. Påväg att uppfylla alla dina drömmar på riktigt!

Lycka till även i framtiden, hälsningar Ann-Sofie 16 år.

Solen skiner för fullt, äntligen lite värme. Som jag längtat. Just nu ligger jag på altanen och steker, helt fantastiskt skönt. Förhoppningsvis får man lite färg också!

Annars händer inte så mycket. Spenderade helgen hos storasyster. Blev muffinsbak, hallonplockning, bad i älven, lite shopping i Pajala och bilbingo. Sen filmmys såklart (tradition när jag är där). Min lillasyster har åkt till Gnarp på maskrosläger och jag saknar henne redan. Men hon har det nog fint där. Är inte alls avundsjuk heller. ;) Men nu är det hennes tur att få känna den där underbara känslan av magi som finns på gården. Alla gemenskapskänslor. Så glad för hennes skull, verkligen!!

Nu ska jag fortsätta ta det chill i solen. Ha det fint och glöm inte att dricka mycket vatten nu i sommarvärmen! :)