När jag var nio år sa jag för första gången att jag ville jobba som socionom, och den drömmen följer ännu med. Jag vill på något sätt jobba med barn/unga som lever under svåra hemförhållanden. Jag vill vända mina egna erfarenheter till något bra, till att hjälpa andra som växer upp under liknande förhållanden som jag gjort. Om det sen blir socionom eller vad det blir är en annan sak, det viktigaste för mig är att ha ett jobb där jag känner att jag tillför något, att jag är till hjälp för andra och kan finnas där och göra saker bättre. Jag vill vara den vuxna som jag själv saknade som barn, en vuxen som inte ger sig utan frågar hur det är tills man får ett ärligt svar. På något sätt känns det som en skyldighet att faktiskt göra något gott utav det som vart jobbigt i mitt liv. Inte bara lära mig av det dåliga och förändra det utan även dra nytta av det som vart bra och ta med mig det senare när jag ger mig ut i arbetslivet.

Jag har träffat på många socialsekreterare under min barndom, vissa har vart extremt bra och verkligen gett mig den hjälp jag behövt medan andra har vart mindre bra. Genom att träffa på många olika sorters socionomer så har jag fått en uppfattning om vad som fungerar och vad som är sämre. Jag vet hur jag vill att kontakten med socialtjänsten ska gå till, hur man vill bli bemött, hur miljön ska vara för att man ska känna sig trygg osv. Jag har erfarenheter och det kommer jag ta med mig om jag en dag blir t.ex socialsekreterare. Jag vill att de barn och ungdomar jag senare möter ska känna att de inte är problemet utan att jag finns där för att hjälpa till för att de ska få det bättre. Detta för att de ska våga berätta och kunna känna att det finns tid och att jag som vuxen kommer stå kvar och göra mitt bästa vad situationen än handlar om. Barn ska inte behöva vara rädda för att berätta hur de känner, hur de är hemma osv. utan de ska känna en trygghet till socialtjänsten och förstå att det finns bra vuxna som finns där för barnens bästa.

Blev lite långdraget, men jag hoppas ni fick svar på frågan. Sammanfattningsvis kan man säga att mitt drömjobb är att bli socialsekreterare för att jag vill få barn/ungdomar att inse det jag själv aldrig trodde som barn: att det finns vuxna som faktiskt lyssnar och som hjälper till för att man ska få det bättre. Det finns bra vuxna som man kan lita på!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu mera hittar ni mig HÄR!   Den nya adressen: HTTP://NOUW.COM/ASSE ...

Käkade just lite mackor. Av någon anledning har jag blivit extremt hungrig på sista tiden? Äter liksom fem-sex gånger per dag, och då är ännu frukost, lunch och middag väldigt stadiga för min del. Hjälper dock inte mycket utan är hungrig en halvtimme...

Tänkte bara kort börja med att jag inte glömt bort listan, dock gått tid till annat. Dessutom rätt ''djupa'' ämnen så tar ett tag och tänka igenom också så det får en bra balans. Och är det fler ämnen ni är intresserade av att läsa om så är det bara ...

Tjohej!   Hade sovmorgon idag till halv tio. Så skönt! Skulle börjat jobba klockan tolv, men dem ringde vid halv och sa att jag inte behövde komma idag, främst då jag haft extremt magont och de tyckte jag skulle få vara hemma och vila när det änd...

Hallåj!   Fredag idag, hur skönt?? Haft skola till tolv. Höll på å somna på religionen, men inget ovanligt så ja. Sen hade vi håla och då for jag en sväng till gymmet. Körde veckans sämsta pass. Eller ja, det sämsta passet sen jag började gymma. ...