Alright! Vart ska man börja? Ska försöka få ihop något iallafall.

Vi börjar med min relation till pappa. Jag och pappa har inte pratat med varandra på väldigt länge. Den enda kontakt jag har haft med honom är ett brev jag skickade och som han senare svarade på. Innan det brevet hade vi inte haft kontakt på ca ett år. Jag älskar min pappa oerhört mycket men under de senaste åren har jag känt mig sårad över olika saker som hänt. Brevet var väl det senaste som gjorde mig riktigt ledsen så efter det så gav jag upp hoppet lite om vår relation. Tycker självklart att det är riktigt tråkigt hur allt blivit och det är klart jag önskar att saker och ting var annorlunda. Tyvärr så är det här ingenting jag kan ta itu med, speciellt inte nu. Om det är något jag lärt mig de senaste åren så är det att jag inte kan förändra andra människor, jag kan alltså inte heller förändra min pappa eller hans beteende och värderingar. Jag kan försöka påverka men mer går inte. Så kortfattat kan man väl säga att den enda relation jag har till pappa just nu är att jag älskar honom. Eftersom vi inte har kontakt så är det svårt.

Mamma då? Vår relation har vart riktigt risig även den. Nu på senare tid har vi dock börjat jobba för att det ska fungera bättre. Jag har ställt krav och mamma har verkligen kämpat för att må bättre och för att vår relation ska fungera. Tack vare att hon försökt så har jag valt att ha kontakt med henne. Vi har ännu lång väg kvar innan det kommer fungera helt bra, det tar tid att bygga upp förtroendet igen. Men vi är på gång och de senaste månaderna har mamma gjort mig oerhört stolt om och om igen. Vi kommer alltid ha olika syn på saker och precis som med pappa så kan jag inte förändra  min mammas uppfattningar och så. Men jag har accepterat det mer och mer. Min mamma har perioder då hon mår bra och perioder då hon mår dåligt så därför kan det hända att det kommer bli lite svajigt då och då både i vår relation och med vår kontakt. Men det viktigaste för mig är att hon försöker och visar att hon verkligen vill göra allt för att vara en bra mamma till mig. Så, min och mammas relation är kanske inte på topp men den är helt klart påväg att bli bättre. Jag älskar mamma oerhört högt och kommer inte tappa hoppet även om det vissa perioder är jobbigt att saker är som det är.

Tack vare mina föräldrar är jag den person som jag är idag. Motgångarna har gjort mig starkare och lärt mig uppskatta livet på ett annat sätt. Även om mycket har vart tungt efter vägen så har jag lärt mig att med rätt verktyg så kan man vända det dåliga till något bra. En dag ska jag göra det. Använda mina erfarenheter till att hjälpa andra. Tack mamma och pappa för att ni finns. Jag älskar er! <3