I Sverige ser vi det som en självklarhet att alla får den utbildning man har rätt till. Men är det verkligen så? Självklart att alla går i skolan? Det är ju inte det, trots att vi har obligatorisk skola. De barn som skolkar av olika orsaker får ju ändå inte utbildning trots att det står i barnkonventionen att man har rätt till det. Nu tänker ni säkert att ''om man skolkar får man väl skylla sig själv, man har ju fått chansen iallafall'', men vissa kan faktiskt inte rå för att de inte tar sig till skolan. Ibland är det skolan som inte tar sitt ansvar och ser till barnens bästa. I vissa fall kan det handla om mobbning men i andra fall kan det vara hemförhållanden som är dåliga och gör att man inte kan/orkar ta sig till skolan.

Ett exempel:

Tänk er att sitta uppe hela natten. En av dina föräldrar ligger i sängen, skriker och gråter att hen vill dö. Resterande familjemedlemmar, inlusive dig, sitter i ett annat rum och har allvarliga diskussioner om hur situationen ska lösas, hur man ska göra för att allt ska bli bra. Ni sitter uppe i flera timmar, fäller tårar och känner att hopplösheten kommer smygandes - du inser att du inte kan förändra din förälders mående. Du är orolig för du vet inte om din förälder kommer göra allvar av sina hot. Ni ger upp diskussionerna, du går och lägger dig med tårar i ögonen. Du gråter dig till sömns och sover kanske två timmar innan klockan ringer sju på morgonen. Du tvingar dig upp ur sängen, går ner till köket. Du möts av en hemsk syn, din ena förälder håller en vass köttkniv mot sig själv. Du skriker samtidigt som du rycker bort kniven. Efter en jobbig natt och en traumatisk morgon går du inte till skolan. Du ville verkligen, ni skulle ha prov idag och för första gången på flera veckor hade du faktiskt pluggat, du kände att du kanske skulle ha klarat det. Trots att din natt hade vart hemsk så tänkte du ändå gå till skolan och skriva det där provet men morgonens hemskheter gjorde att du fick nog. Du orkade inte och hade inte samvete till att lämna kaoset hemma. Du hade en klump i magen av ångest och oro. Tänk så skulle något hända om du inte stannade hemma och såg till att din förälder skulle må bra. Om något hände skulle du ångra dig resten av ditt liv. Ditt liv skulle vara förstört.

Efter att ha läst ovanstående text kanske ni förstår att skolan inte alls är en självklarhet för alla. Många barn i Sverige växer upp med föräldrar som missbrukar/är psykiskt sjuka. Det finns ca 500 000 barn och ungdomar i Sverige som skulle kunna känna igen sig i ovanstående text, som vet hur det känns när man lever i en kaosartad situation och inte kan fokusera på skolan. Alla barn har rätt till utbildning, men vem hade tänkt se till att barn som växer upp i dysfunktionella familjer skulle få såpass ordning på sina liv att de kan gå i skolan? Vem ligger ansvaret på? Det går ju inte att sätta ansvaret på barnen i detta fall. Alla skolkar faktiskt inte för att de skiter i skolan, vissa skolkar för att de inte kan gå i skolan - detta även i Sverige. Vem ska tänka när ingen vuxen verkar vilja se problemen? Ingen anmäler till socialtjänsten trots att ungdomen inte vart i skolan på flera veckor. Det är inte rätt.

Vet inte egentligen vad jag ville säga med det här inlägget. Kanske bara ge en tankeställare och visa att allt inte är så självklart som det verkar vara i Sverige. Visst har vårt land det mycket bättre än många andra länder, men problemfritt är det inte. Jag tycker att fler skolor/politiker/ansvariga vuxna borde tänka om lite och börja anpassa skolan bättre för att de ungdomar som faktiskt inte kan gå i skolan ändå får möjlighet till utbildning. Att fler börjar se de barn som lever i svåra situationer, se deras situation och göra något istället för att bara kolla bort. För alla har rätt till utbildning, även i vårt land.

Haft en skön dag idag. Vaknade, åt frukost och började sen att plugga lite smått. Fick klart en psykologiuppgift så det är något iallafal. Sen har jag även tryckt fika och godis idag trots att det inte är "äta-sötsaker-dagen". Aja, blir så ibland. Var ju gott så..

Nu ikväll har jag tagit hand om mig själv lite (som alla söndagar). Blev en långdusch med ansiktsmask, hårinpackning och hela alltihopa. Behövligt!

Nu ska jag chilla lite innan det är läggdags. Hörs!

1. Saker ur min uppväxt

2. Sorgen efter folk som lämnat jordelivet

3. När jag bröt kontakten med mina föräldrar