Julen närmar sig med stormsteg och i takt med det känner jag hur tomheten stiger inom mig. Jag tycker det är så otroligt svårt att fira jul. Otroligt mycket gamla minnen dyker upp och skapar ångest. Egentligen har jag bara lust att bryta traditionen och åka bort ett tag. Så svårt att förklara. Det är alltid så mycket förväntningar kring just den här högtiden. För de som växer upp i en stabil hemmamiljö är det säkert hur mysigt som helst, man umgås med nära och kära, tar hand om varandra och ger gåvor. Jag har det bra idag, firar jul med en underbar familj. Och det är klart jag är tacksam, men tidigare känslor är väldigt inbitna så det är svårt att släppa. Ibland önskar jag bara att saker var annorlunda.

Julen är ingen självklarhet. Jag vill verkligen påpeka det. Har man problem i sin familj, missbruk/psykisk ohälsa eller vad som helst, ja då är inte julen en fantastisk högtid. Inte varje år i alla fall. Oftast slutar den i gråt, bråk och besvikelse. Kanske låter orimligt men det är sanningen. Har löften brutits varje år, om hoppet dragits i backen - ja då är det inte enkelt att låtsas längre. Det är inte lätt att bygga upp förhoppningar, julkänsla och förväntningar. Efter tillräckligt många svek stänger man av allt sådant. 

Det här är något jag kommer få jobba på. På maskrosläger firar man jul (på sommaren) just för att visa att man kan förändra traditionen, visa att julen kan vara något fint. Det har hjälpt otroligt mycket. Första julen jag firade på läger så grät jag hela dagen, skakade av ångest. Då fanns människor där som stöttade och tillslut framåt kvällen blev jag gladare och började må bättre igen. Men det var otroligt tufft. De andra gångerna har det gått bättre och jag har börjat bli mer tillfreds med julafton. Men jag har inga förväntningar utan jag ser det som en dag där jag får umgås med de nära och kära. Det räcker för mig.

Denna jul ska jag delvis jobba, vilket känns rätt skönt. Sen ska jag fira med min mamma, morbror och mina systrar dagen innan. Själva julafton ska dock firas hemma med familjen. Blir nog bra ändå!

Bild från julen 2013.

Sitter på jobbet. Har vart en lugn dag hittills så hunnit "städa" lite i hyllorna och sådär. Fått träna på min finska helt otroligt mycket sen jag började jobba här. Utvecklingen går ju framåt i alla fall, även fast det vissa dagar är otroligt jobbigt då språket kan vara begränsande i vissa situationer. Men jag lär mig, vilket är bra. Har alltid viljat kunna finska men inte orkat ta tag i det, men nu blir jag tvingad till att lära mig vilket på ett sätt är positivt. Dock tycker jag synd om de kunder som inte får tillräckligt med hjälp för att mitt ordförråd inte alltid räcker till för att förklara saker, men de flesta visar viss förståelse åtminstone.

Efter jobbet ska jag äta. Sen senare kanske min lillasyster kommer förbi. Mysigt!

Men nu fortsätta kämpa på några timmar till här, vi hörs!