Jag har många gånger i mitt liv tänkt tanken: Är det värt det? Är det värt kampen? Många gånger har jag inte alls känt för att fortsätta kriga men trots det har jag inte gett mig. Livet har vart så mycket upp och ner för min del. Allt har i princip vart som en bergochdalbana och jag kan säga att jag faktiskt har erfarenhet av det mesta. Jag vet hur det är att vara besviken och sårad men jag vet även hur det är att vara sådär otroligt lycklig. Jag vet hur det är att skita fullständigt i skolan och aldrig gå dit men jag vet också hur det är när man satsar gärnet för att uppnå betyg man kan vara stolt över. Jag vet hur det är att ha dåliga vänner som endast drar ner en i en svart sörja och pratar skit men jag vet också hur otroligt fint det är att ha underbara vänner som man vet finns där i vått och torrt. Jag vet hur det är att ha föräldrar som mår så dåligt att de inte kan ta hand om en men jag vet också hur otroligt bra man kan ha det med sina föräldrar.

När jag var som längst ner i djupet så såg jag inte mycket till ljus. Då hade jag allt det där negativa. Jag kände mig ensam och besviken, struntade i skolan, hade vänner - men de fanns inte för mig i dessa sämre stunder och jag hade två föräldrar som inte kunde vara föräldrar. Jag har haft många svårigheter. Människor omkring mig har dött, jag har blivit utsatt för en rad olika brott, jag har haft närstående med psykiska sjukdomar. Allt detta resulterade till en enorm ångest hos mig. Jag skadade mig själv på många sätt, bland annat genom att svälta mig själv. Under den här tiden i livet stod jag i ett vägskäl. Antingen ger jag upp bokstavligen eller så ser jag till att göra något av mitt liv. Jag stod i vägskälet länge innan jag bestämde mig. Jag skulle fortsätta kämpa, jag ville inte ens ge upp utan det enda jag ville var att få må bra och det kunde jag kämpa för att uppnå genom att välja livet. Så jag valde och jag ångrar inte en sekund. Det har inte vart enkelt att ta sig upp efter att ha mått såpass dåligt som jag ändå gjort. Jag har många gånger under min resa haft stunder där jag mått så dåligt och haft extrem ångest men jag har aldrig fallit så långt ner som jag var då en gång och det är jag otroligt tacksam för.

Jag har idag allt det där jag inte ens kunde drömma om för några år sedan. Jag är mår hyfsat bra, jag har helt dunderfantastiska vänner, jag har betyg som jag kämpat för och jag har en hälsosam relation till min mamma. Jag och min pappa har dock ingen kontakt men jag har själv valt det och kan acceptera det valet även om det är tungt ibland. Jag har mina systrar som betyder allt för mig och jag har en fin fosterfamilj som jag vet står bakom mig i de val jag gör. Än idag har jag tunga dagar eftersom alla trauman jag haft i mitt liv försvinner inte bara för att saker blir bättre. Ärren finns alltid där och kommer troligtvis alltid ha en viss påverkan i mitt liv även om jag i framtiden hoppas kunna kontrollera det bättre. Iallafall så tar inte allt det där som gör så himla ont över mitt liv längre utan jag kan hantera det bättre än innan.

Det jag är mest lycklig över i dagslägen är min mamma. Vi har verkligen inte haft den relation tidigare som vi har idag. Jag är så himlahimla tacksam över att hon börjar bli friskare och må bättre. Det är få här i världen som är så starka som mamma är och jag är så otroligt stolt över henne. Även om vi inte har mycket kontakt så har vi aldrig i mitt snart artonåriga liv haft så bra relation som vi har idag. Jag älskar dig och är så glad att saker börjar lösa sig. Ännu bättre kommer det bli! <3

Jag känner att visst saker kan vara sjukt jobbiga, men det finns inget här i världen som säger att du inte kan ta dig igenom det. Det går om man vill - alltså på riktigt. Ingen ingen ingen kan säga att det inte går att ta sig ur ett dåligt mående för det är inte omöjligt. Det handlar om vilja. Självklart krävs styrka men har du viljan att förändra så har du kommit en bra bit redan. Så ge inte upp, se på mig - om jag klarade det så klarar du det också. Jag besitter inga superkrafter utan jag tog mig hit med min kämparglöd som jag hittade inuti mig, ta fram din så kommer även du att lyckas. Med handen på mitt hjärta kan jag säga - det är så värt det när man väl kommit ur det värsta mörkret. Livet blir bara bättre!

Var hos min storasyster i Areavaara för två veckor sedan. Vi tog en hel del bilder, så tänkte att jag kan dela med mig av dem här. Dessa bilder är tyvärr INTE seriösa, av anledningen att vi inte var på seriöst humör när de togs. Men iallafall så kommer dem här:

Godmorgon!

Ska strax kliva upp ur sängen och möta en ny dag, men först blogga lite!

Igår var det inte så bra väder, dock så var det bra för min del. Jag kunde helt och hållet satsa på att bli färdig med instuderingsfrågorna i historia. Har prov på tisdag så nu är det bara att börja plugga in allt. Förutom plugg hann jag storstäda i rummet. Dammtorkning, dammsugning, vädring av rum och sängkläder samt renbäddning. Gissa om det var skönt att somna igår kväll?

Hann även ringa till finaste mamma igår och gratta henne. Hon fyllde nämligen år. Var jätteskönt att få prata en stund, var tyvärr allt för länge sen sist. Men vi ses snart iallafall så det känns bra! <3

I torsdags var det till skillnad från igår riktigt härligt väder. Så, vi var ute hela dagen. Blev även att måla lite väggar i utebastun, så nu är det vitt där inne. Blir nog fint!

Nu ska jag stiga upp och gå och få i mig lite frukost och sen blir det att bege mig mot Johanna. Får se vad vi hittar på! :)