2011 var året vi träffades för första gången på ett läger med Maskrosbarn. Sedan dess har vi haft 6 läger tillsammans. Jag är så chockad över hur fort saker kan förändras. Du var Göteborgaren som alltid fanns där för att muntra upp när man var ledsen. Som fick in mig i gemenskapen redan första kvällen på lägret genom att skämta om oss tornedalningar och våra renar. Jag ler när jag tänker på dig för du var himla fantastisk. Dock gråter mitt hjärta för jag vet att jag inte längre kommer kunna se ditt leende eller känna hur du kramar om mig. Vi ses i himlen finaste, nu lever vi alla Maskrosbarn för dig! Tack för din tid!

Vila i frid finaste Maskrossyster, glädjespridare och förebild, vi bär föralltid med dig i våra hjärtan! <3