När jag ser den här bilden väcks många känslor inombords. Tankar kring att ingen skulle se sanningen genom bilden, ingen ser hur splittrade vi är. På bilden är vi tillsammans och alla ler - alla ser glada ut. Det som inte syns är att vi inte vart alla systrar tillsammans med mamma på ett år. Det syns inte hur många månader det kan ta mellan mina och mammas samtal. Pappa är inte med på bilden och det gör mig ledsen. Men det är så det ser ut nu. Jag har inte haft kontakt med pappa på över två år. Eller ja, ett ynka brev är det enda och det ledde bara till besvikelse för oss båda. I min biologiska familj är omständigheterna komplicerade och så kommer det nog alltid vara mer eller mindre. Dock är jag otroligt tacksam för mina systrar och min mamma. Jag är glad att ni finns i mitt liv - och den lyckliga känslan har blivit fångad på bilden här ovan. Älskar er! <3