Idag drog sig saknaden över mig som ett svart täcke. Såg familjebilder från bra minnen, gjorde fruktansvärt ont. Börja gråta, var helt borta bara. Ringde tillslut min storasyster, behövde nån som lyssnade. Det är svårt för andra att förstå hur fruktansvärt svårt det är, vilka jobbiga känslor som är inblandade. Det är snart 10 månader sen jag hörde något av mina föräldrar. Det är lång tid. Gör så förbannat ont många gånger och det är lätt att glömma bort anledningen till varför det är som det är. Nu mår jag bättre iallafall, har fått vara ledsen men också fått stöd. Så skönt. En sak vill jag säga mina föräldrar, en enda sak och det är att jag älskar er otroligt högt! Jag älskar er och kommer alltid göra det

Så sjukt less på allt snack om kalorier och viktnedgångar. Seriöst, ingen mår bra av det. Varför inte bara sträva efter att leva hälsosamt? Träna lagom, äta lagom. Det är så otroligt enkelt att bli fast. Bli fast i ätstörningar. Jag har sett alla baksidor av det, vilket gör mig rädd. Vart är den här världen påväg egentligen? 10 åringar börjar banta, för att passa in. Unga människor blir deprimerade för några extra kilon. Normal viktiga strävar efter att bli underviktiga, för det är ju så alla modeller ser ut. Jag blir så förbannad, så orolig. Jag var själv där ett tag, var sjukt nära på att tappa greppet, tappa balansen mellan en sund livsstil och en ohälsosam. Det är inte hälsosamt att äta för lite eller överträna. Det är farligt. I värsta fall kan det leda till döden, för unga människor. Är det verkligen värt att göra allt för att gå ner? Oftast börjar det med att man vil gå ner något kilo, men oj så lätt man blir fast. Kicken, känslan av att man kan. Man fastar, går ner kilo efter kilo. Det blir farligt tillslut. Visst det är inte hälsosamt att vara överviktig, men det är nästan värre att vara underviktig. Hamnar man i klorna på ätstörningen, kan det ta år att slå sig fri. Du kommer vara besatt, må dåligt, ha ångest och vara deprimerad över varje kalori du stoppar i dig. Tänk att inte kunna unna sig något gott utan att gå sönder av ångest efteråt. Är det bättre? Gör smalhet verkligen en lyckligare? Inte i överdrift. Du blir bara sjukare. Du blir fast.

När jag var 13 år, åt jag ett mål mat om dagen, ibland inte ens det. Jag mådde otroligt dåligt, fruktansvärt. Jag trodde att jag skulle bli bättre omtyckt om jag var smal, om jag gick ner. Trots att jag var normalviktig, trots att jag var ett barn så bantade jag. Jag var smal då, men det fanns de som var smalare vilket triggade igång mig. Jag ville inte vara bland de normala, jag ville vara smalast, bäst. Jag strävade efter fel saker. Ville ha något att ta kontroll över. Jag hade en enrom tur, för vuxna i min omgivning stoppade mitt beteende i tid - innan jag hamnade för djupt ner i det. Jag fick flytta till en jourfamilj, blev serverad frukost, lunch, mellanmål, middag och kvällsmål. Jag är evigt tacksam för det, vill inte ens tänka på vart jag kunde vara nu annars. Det är hemskt att barn ska behöva ens tänka på kalorier, vad dem äter. Det är så fel.

Vi måste börja om, börja på ett nytt kapitel. Det här kommer inte hålla i längden. Vi måste sträva något bättre, hälsosammare. Modellerna i tidningarna borde inte vara underviktiga eller sjukligt smala. Dem borde vara normalviktiga. Barn läser dessa modetidningar, känner sig fula och feta - trots att dem inte har ett enda kilo i övervikt. Det har blivit fel någonstans. Så länge man äter ordentligt och tränar så finns det inte risk för att bli överviktig. Är man överviktig, så öka träningen och minska socker/kolhydrater med svält inte ner er. Det blir bara fel i slutändan. Samhället har något att kämpa för. Det kommer fler och fler generationer, fler barn och unga. Jag vill inte att mina barn ska behöva växa upp i en värld där man eftersträvar size 0. Jag vill att mina barn ska få växa upp hälsosamt, och med bra förebilder. Vi kan ändra på det, tillsammans. Det är inte försent om vi gör något nu - innan det går alldes över gränsen. Vi människor har ett ansvar, ett ansvar att ta hand om varandra. Tillsammans kan vi förändra. Tillsammans förändrar vi!

Stannade hemma från skolan idag också, eftersom jag ännu känner mig rätt sliten. Mår iallafall bättre än igår, så imorgon blir det att försöka ta sig till skolan igen.

Ska strax kliva upp och fixa lite att äta, och sen lägga mig och läsa/vila.

/en trött å ofräsch tjäääj