Idag ska jag försöka hålla mig borta från allt plugg, tror verkligen jag behöver ta det lite lugnt och få tänka på annat. Istället för att plugga tänkte jag nämligen ta och trampa på crosstrainern ett tag och sådär. Asså känner verkligen att jag inte har haft någon tid kvar till träning nu den senaste tiden, all min tid har verkligen gått åt till att plugga. För att må bra och vara glad måste jag verkligen få röra på mig, så eftersom jag inte har kunnat träna nu så har mitt humör verkligen inte vart på topp. Aja, får försöka pressa in träning nångång då och då i veckan, för är ju verkligen behövligt.

Till helgen kommer min underbara storasyster hit till byn, helt otroligt kul. Vi ska köra lite pluggmaraton eftersom vi båda har mycket skoluppgifter att ta tag i. Det är ju alltid mycket roligare att plugga tillsammans, än att själv sitta ensam och deppa ihop framför någon tråkig läxbok liksom. Så ja, det ska bli supermysigt! Vi ska även fara till min lillasyster och hennes familj och käka middag där. Blir också helt fantastiskt kul. Då får vi lite tid till att umgås alla systrar tillsammans, vilket inte hänt på sjuukt länge.

Förövrigt är det bara 21 dagar kvar tills jag får jullov. Dock kommer mitt jullov i stort sett gå åt till att plugga, men blir värt det för om 40 dagar är jag i Thailand och då får jag ta det lugnt i tre veckor innan jag kommer hem till Sverige igen. Kommer bli helt otroligt underbart att få komma bort till en helt annan världsdel. Se något annat ett tag. Längtar som jag vet inte vad, tur att det inte är allt för länge kvar iallafall!

Ibland kommer de dagar då man bara är allmänt nere utan anledning. Eller ja, utan att man vet varför. Känns som att man har så mycket framför sig, så mycket saker att ta tag i. Ibland känner man sig så otroligt svag som om man inte kommer klara allt det man måste ta sig genom. visst jag är ingen person som ger upp, aldrig. Men jag har också dagar då jag inte orkar, då det känns meningslöst att försöka. Ibland syns inte ljuset, ibland täcker allt mörkt över ljusglimtarna. Då är det tufft. Det är inte ofta jag får såna dagar då verkligen allt känns dåligt, men det händer ibland.

Jag tror många uppfattar mig som en väldigt glad och positiv person, vilket jag är. Jag är oftast på bra humör, är en del av min personlighet. Men ibland kommer stunder då man stannar upp, tänker efter. Det brukar bli jobbigt då, men jag måste stanna upp ibland, tänka efter för att inte förtränga alla jobbiga saker. Jag vill inte glömma, det enda jag vill är att lära mig leva med allt. Att glömma min barndom skulle vara som att tappa bort en bit av det som format mig till den jag är. Jag vill komma ihåg, kunna gå tillbaka för det är en del av min historia. Den är viktig för mig. Alla delar av den. Jag tror att jag i framtiden kommer kunna ha nytta av de erfarenheter jag fått under alla mina levnadsår. Främst för att sedan kunna hjälpa andra, kunna förstå på riktigt. Det är just det som kan göra mig tacksam över allt jag klarat av, för erfarenheterna man får är verkligen guldvärda.