Skrev i mitt förra inlägg om att jag var på soc idag och gick igenom en utredning från 2010. Den utredningen handlade till största del om min flytt till jouthem och om skolan, så eftersom den inte var allt för privat så tänkte jag dela med mig lite här om vad den innehöll.

Innan jag fick flytta till en jourfamilj hösten 2010 (just fyllt 14) så hade jag väldiga problem med t.ex skolan. Jag hade 48.9% frånvaro från skolan och i vissa ämnen som bl.a engelska hade jag 80% frånvaro i. Det låter kanske inte så mycket, men när man tänker efter är det sjukt mycket jag var borta. Det här var höstterminen i 8:an, och jag skulle få mina första betyg. I andras öron låter det nog lite som att jag inte brydde mig så mycket om skolan, men ni ska veta att jag hade sjukt höga krav på mig redan då. Trots frånvaron och trots att jag aldrig hade tid till att plugga så fick jag inte ett enda IG. Mer än hälften av mina betyg var VG:n. Jag vet själv inte hur jag lyckades, men jag gjorde tydligen bra ifrån mig på inlämningsuppgifter och prov. Jag kunde få betyg i allt trots att jag aldrig var där, men det hade ju såklart gått bättre om jag var där, men hade min anledningar till frånvaron.

Under det här året bodde jag med min pappa och lillasyster, min mamma bodde med min storasyster i en liten by i Kiruna kommun. Jag träffade inte min mamma så ofta och de helger hon kom hem bråkade vi bara för att hon var stressad och inte orkade något. Jag stannade hemma från skolan dagarna innan hon brukade komma hem för att städa huset så att hon inte skulle behöva göra det. Jag ville att hon skulle göra saker med oss istället för att vara irriterad för att det var stökigt. Visst det hände aldrig, mamma var ju sjuk men jag hoppades varenda gång. Ibland kom mamma hem på veckorna och då tog jag ledigt från skolan de dagar hon mådde bra för att få tid med henne. Jag ville prata, skratta och göra saker med min mamma, eftersom det nästan aldrig gick annars. Jag behövde dessa dagar för att orka, därför prioriterade jag det istället för skolan. Jag behövde mina och mammas bra stunder mer än jag behövde skolan just då. Ibland stannade jag även hemma när hon var dålig, så att hon skulle slippa vara själv. Jag ville ju att hon skulle få må bra, vilket är svårt om ingen finns där för en. Min mamma fick använda mig som sin psykolog för hon hade ingen annan, och jag trodde jag var tvungen för att hon inte skulle må allt för dåligt.

Jag blev jourhemsplacerad i början på oktober för jag orkade inte mer. Jag behövde en paus för att släppa allt ansvar och ta hand om mig själv och mitt liv. Under hela min barndom har jag bara tagit hand om andra och glömt bort mig själv. Jag hade jobbiga saker att bearbeta och behövde få ha det tryggt. Jourhemmet blev min räddning. Där började min resa till att börja bygga upp mig själv.

Jag bodde i två jourhem innan jag blev familjehemsplacerad. Sen dess har det hänt mycket. Asså helt sjukt vad jag förändrats som person. Jag var aldrig glad på högstadiet, jag orkade inte umgås med folk och klarade inte av att fixa skolan. I slutet på nian blev det bättre, jag blev gladare, började snacka med de i min klass mer och gick ut med bra betyg. Idag är jag i princip nästan alltid glad, jag går till skolan och jag umgås med folk igen. Det är helt fantastiskt att jag tagit mig hit. Jag känner mig oftast accepterad trots min barndom och har börjat se framåt. Jag älskar mitt liv trots vissa svackor. Det här är bara en början, en ny start. Idag har jag börjat våga tro, vågat hoppas på att även jag har en ljus framtid. Det är så stort för mig. Så otroligt häftigt.

Tack för att ni ger mig styrka och energi till att fortsätta kämpa. Utan er skulle jag inte orkat kämpa mig hit, ni var det som gjorde att jag fortsatte kämpa. Jag älskar er för alltid!

Har verkligen inte haft tid för bloggen nu de senaste veckorna, därav den dåliga uppdateringen. Skolan tar i princip all min tid just nu. Mina dagar ser likadana ut. Skola. Middag. Plugga. Sova. Har inte tid till något. Bara plugg hela tiden. Är så sjukt mycket man vill hinna. Jag vill hinna träffa mina syskon, prata med mina vänner, träna och ha kul men nej.

Är iallafall snart jullov, dock måste jag plugga hela lovet då jag åker till Thailand 3 veckor i Januari. Visst det är ju klart värt det, men jag hinner inte det jag vill hinna. Känns som om det inte händer något kul i mitt liv just nu, visst jag har inget emot skolan men jag hatar att den tar all min fritid också. Ikväll måste jag sitta med läxböckerna igen, har ett stort prov på måndag och i helg kommer jag inte hinna plugga. Är så sjukt stressad, sover dåligt på nätterna, har huvudvärk och är bara allmänt irriterad. Jobbigt. Har försovit mig flera gånger den här veckan, bara för att jag vart så slut i både huvudet och kroppen av allt plugg.

Idag vaknade jag 5 minuter innan min buss skulle gå, så ja, det var bara att hoppa i kläderna och springa. Helt sjukt, men jag hann. Väl i skolan visade det sig att ''föreläsningen'' vi skulle ha på förmiddagen var uppskjuten en timma, så jag hade inte behövt stressa utan kunnat ta den senare bussen. Blev ännu surare så ja, hela dagen har bara vart allmänt skit. Slutade iallafall vid 12 och for in till pajala, hade ett möte där på soc. Vi gick igenom min journal. Blir så sjukt less alltid efter det, besviken. Aja, bara bita ihop liksom, försöka tänka framåt. Det blir väl bättre nångång..

Snart är det iallafall helg, så imon ska jag bjuda hit min lillasyster på fika och xfactor och sen åker jag till Luleå på lördag för att kolla hockey, Luleå spelar mot Brynäs. Blir iallafall kul. Aja, men vi får höras när jag hinner. Nu ska jag sätta igång med pluggandet. Kraam!

//pluggnörden med svarta ringar under ögonen.