2010 fick jag höras talas om maskrosbarn för första gången. Fick höra att det kunde vara ett bra stöd för mig och att jag borde kolla upp närmare vad de gör. Jag gjorde inte det, tänkte att dem ändå inte kunde hjälpa mig. Men en dag mådde jag sämre än vanligt och då kom maskrosbarn i tankarna, så jag kollade in hemsidan och blev faschinerad. Lägrena och allt verkade vara så fint, verkade ha betytt så mycket för många. Jag skickade iväg ett mail dit och fick börja maila med en ledare som jobbade på kontoret. För första gången på länge fick jag chans att prata med en ung vuxen som förstod och som skulle komma att betyda mycket. Det var en helt otrolig känsla att få veta att någon har känt liknande känslor som mig. Efter jag mailat över ett år med denna ledare så bestämde jag mig för att åka på ett läger, bara för att prova på och se om det gav mig något. Sommaren 2011 åkte jag ner till lägergården för första gången.

Jag var nervös, hade chattat med några andra ungdomar innan som skulle åka på samma period som mig. Mer visste jag inte. Jag tvekade med att åka, men bestämde mig för att verkligen ge maskrosbarn en chans, många andra hade ju fått så mycket genom att åka så varför inte testa liksom? Den 13 augusti satte jag mig på tåget från Gällivare mot Gnarp. Jag var nervös, undrade hur det skulle bli, om ledarna skulle vara snälla, om jag skulle få några vänner osv. Eftersom min resa var många timmar lång så kom jag fram sist av alla. Möttes av glada leenden och några kramar. Redan då kände jag att det här kommer bli bra, att det kommer ge mig något. Redan första kvällen hade man lärt känna nya människor som man sedan snackade med långt in på natten. Det var underbart.

Några dagar in i lägret hade jag fått vänner för livet. Vänner som förstod och som jag kunde berätta för. Jag hade träffat folk som jag aldrig skulle släppa taget om. Det var overkligt. Så otroligt sjukt att man blev så nära vän med någon på så otroligt kort tid. Vi alla blev en familj. Vi hade massor gemensamt och förstod varandra väldigt väl. När man mådde dåligt och var ledsen så fanns alla där. Både ledare, deltagare och praktikander. Man fick kramar, tröstande fina ord, små uppmuntrande leenden och det fanns alltid någon där om man ville prata. Jag hade hittat en plats där jag fick känna. Där jag blev omhändertagen när jag var ledsen. Där jag fick skratta och ha kul och fick möjligheten att få vara barn och slippa ta ansvar. Jag hade hittat en plats där jag kände mig hemma, där jag kände att jag fick vara den jag var. Jag fick känna äkta kärlek för första gången i mitt liv.

Efter den här sommaren hade jag förändrats enormt som person, både min självkänsla och  mitt självförtroende hade blivit bättre och jag kände att jag hade människor som brydde sig om mig ifall jag skulle behöva någon att prata med när jag kommit hem. Jag hade hittat tryggheten i vuxna människor, jag hade hittat en otrolig gemenskap med ungdomar i min ålder och jag hade hittat vänner som jag visste jag kunde ringa om jag ville prata med någon som förstod. Mitt liv förändrades sakta till det bättre.

Idag har jag vart på totalt 5 läger med maskrosbarn. Efter varje läger känner jag att jag får ut något av det. Jag blir gladare, får lättare att visa känslor, vågar säga emot och stå upp för mig själv. Maskrosbarn har gett mig hjälpmedel för att klara av min vardag bättre än tidigare. Dem fick mig att inse att det som hänt/händer hemma inte är mitt fel, dem hjälpte mig att hitta den styrka inom mig så att jag skulle orka förändra det jag kan och har fått mig att mer och mer släppa den skuld och skam jag under alla år känt. Det är otroligt hur mycket hjälp man kan få bara genom att åka på ett läger med människor som förstår. Alla borde få åka på maskrosbarns läger, för det ger så otroligt mycket. Det är fantastiskt. Utan maskrosbarns hjälp hade jag aldrig på såhär kort tid kunnat klättra mig hit vart jag står idag. Maskrobarn är hjältar. Maskrosbarn förändrar liv. Det är så stort och otroligt magiskt.

Tack för att ni finns. Att få vara en del av allt detta är stort för mig för ni ger mig så otroligt mycket. Jag älskar er så enormt mycket. Sluta aldrig finnas! <3

Kom precis hem efter en sådär lagom lång skoldag. Kan ni gissa vad jag ska göra ikväll? Nej tänkte väl det. P L U G G A! Jo, vi har ovanligt nog prov på fredag. Är jättepepp inför det och supertaggad säger vi som. (Ironi med stort i.) Det här blev ju ett lite sammanfattande inlägg av hur mitt liv ser ut just nu. Väldigt intressant, jag vet! Aja, nu ska jag inte tråka ut er nå mer utan ta fram nk boken och börja plugga istället. Vi hörs!

Dagens: