Av någon anledning hamnar jag ofta här när jag ska plugga egentligen. Sååå skumt. Gör liksom allt för att slippa tänka på gymnasiearbetet, inte bra. Men nu när jag ändå kikat in här så kan jag lika gärna skriva några rader.

Yes, vart ska vi börja? Imorse var det en supertrött Ann-Sofie som motigt steg upp ur sängen. Funderade på och sjukanmäla mig, men nepp - bara att bita i det sura äpplet och stiga upp. Väl uppe kastade jag i mig havregrynsgröt och sprang till bussen. Äntligen lite mer sömn. Väl i skolan hade vi religion och kollade en astråkig film om dödahavsrullarna. Gissa vem som höll på och somna mer än en gång? Kan ju säga att jag blundade större delen av den lektionen.. Extremt absitiös tjej här, verkligen. Så stolt över min insats. Hallå, borde jag inte få pris??

Yes. Sen hade vi typ.. inget mer den dan. Värt. Hade lika gärna kunnat fortsätta sova ju. Ingen träning blev det idag heller. Istället har jag vilat och vilat och vilat. Och just det, äta massa har jag också hunnit göra. (Gör jag annat än äter och sover?? Låter nästan inte så..) Nu är jag i alla fall i Soukolojärvi hos Andreas. Kollade på när han körde ett styrkepass här hos dem. Nu är han på hockey. Varför kan inte jag också få lite energi? Trodde jag tränade helt-okej, men bara äta upp de orden känner jag.

Märkte nu att jag börjat ungefär varje stycke med ''yes''. Fint. Jag vet. Behöver inte träna på mina svenskakunskaper heller, verkligen inte. Det var väl ungefär på lågstadiet man lärde sig att inte börja varje stycke med samma ord för att det inte ska bli enformigt? Är ju verkligen något jag tagit åt mig av.. Borde kanske plugga ändå så man blir smart nångång. Så, ja. Men lär ändå läsa bloggar istället. Men kan ju alltid säga att jag ska plugga, då låter jag ju lite duktig i alla fall. Perfekt! 

Mina förväntningar och farhågor inför detta år hör väldigt mycket ihop, vilket kanske egentligen inte är så konstigt. Ska skriva några punkter.

Förväntning: Ta körkort innan jag flyttar. För att det behövs helt enkelt.

Farhåga: Att misslyckas, inte vara nog motiverad eller faila på proven.

Jag vill ha körkortet, helt klart. Men jag är från topp till tå en sådan person som måste ha press på mig för att bli motiverad och göra något. Det skulle innebära att jag måste boka tid för proven för att ha en deadline. Men bokar jag prov kanske jag inte hinner lära mig allt inför dem och kommer då misslyckas, vilket jag mer eller mindre inte klarar av att göra då jag har vissa krav på mig själv. Men skulle det hända får man liksom hantera det då. Körkort ska jag i alla fall ha, annars lär det inte bli av alls.

Förväntning: Studenten och gå ut skolan. Friheten, alla nya dörrar som öppnas och så vidare.

Farhåga: Att lämna tryggheten innebärande rutiner, vänskapskretsen, bra lärare och så vidare.

Paniken över vad som komma skall. Är nog väldigt rädd för att bli sysslolös och sådär, vill verkligen hitta något att göra efter studenten, gärna direkt. Sen har jag fantastiska vänner just nu som jag gärna skulle spendera resten av livet tillsammans med. Att vi kommer ''splittras'' skrämmer mig enormt, och jag vet redan nu med mig att det kommer bli otroligt svårt att hitta sådana här guldkorn på nytt. Men man får ju göra det bästa av situationen helt enkelt! 

Förväntning: Jobba som praktikant på Maskrosbarn. En dröm som går i uppfyllelse.

Farhåga: Att inte räcka till. Behöver nog inte säga mer än så faktiskt.

Förväntning: Börja plugga socionomlinjen i Umeå. Socionom för att jag så gärna vill kunna hjälpa till och Umeå för att jag älskar staden.

Farhåga: Att jag inte kommer komma in på linjen.

Vad gör jag då, om jag inte kommer in? Antagligen söker jag in till våren igen, men vill verkligen komma in till hösten då jag är väldigt less på Pello och norrbotten för tillfället. Behöver nya miljöer känner jag, och nya rutiner. Dock finns ju lösningar på problemet och jag vet redan nu att jag kommer ha jobb om universitetet skiter sig. Men det är min dröm att få börja plugga, det jag vill allra mest. Så jag hoppashoppashoppas på positiva besked i juli.

Sedan har jag även privata förväntningar och farhågor. Bland annat att må så bra jag bara kan detta året och leva till 100%. Farhågorna för att inte kunna göra det är min ångest och att självkänslan ofta sviktar. Ska dock se till att jobba hårt på det under året för att kunna uppfylla de förväntningar jag har! Kommer nog förövrigt bli väldigt bra känner jag!