Den här veckan har gått otroligt fort, redan helg. De första skoldagarna har vart rätt händelselösa - men ska absolut inte klaga!

Idag hade jag sista lektionen innan lunch. Eller hade träningslära på eftermiddagen men vi hade egen träning idag så var på gymmet en sväng. Var överfullt, men fick lite gjort ändå. Eller ja, hoppade en del hopprep och gjorde några magövningar. Sen kom ännu mer folk så ja, jag bestämde mig för att jag var klar.

När jag kom hem åt vi hämtad thaimat till middag. Så gott! Nu är jag extremt mätt. Tur man inte äter det varje dag (risken finns ju att man skulle sprängas tillslut...).

Nu resten av kvällen är det bara att ta det lugnt. Alltid behövligt när man är jag.

Bild tagen för ganska exakt ett år sedan!

Körlektion gick ba även denna gång (lyckades därmed låta bli att köra över någon eller krascha bilen...). Nu ska jag hem och ladda upp inför imorgon (LÄS: Äta godis!)

Har redan påbörjat uppladdningen på bussen. Går bra faktiskt. Riktigt bra. Jag måste säga att det verkligen är min gren det här med att äta. Går det att tävla i det?

Idag åker jag en sväng till Övertorneå för körlektion. Har dock inte kört i princip något hemma sen förra lektionen så får väl se hur det går. Just nu känns det där med körkort ganska långt bort. Och helt ärligt vill jag inte stressa på den fronten också. Fixar det när jag hinner, skolan måste gå i första hand åtminstone.

Imorgon börjar skolan igen. Har så blandade känslor inför det. Är rädd för stressen eftersom det gjorde att otroligt många inklusive jag mådde fruktansvärt förra läsåret. Verkligen inte okej att ha så mycket som vi hade då. Detta år läser vi färre kurser åtminstone, så jag hoppas innerligt att det innebär mindre stress. I övrigt ser jag fram emot att börja. Gillar att plugga när det ligger på en bra nivå. Dessutom kommer det bli dunderfantastiskt att se alla vänner igen!

Nej, nu ska jag käka lite frukost och den fixa mig för dagen. Sista sommarlovsdagen ska firas med minst en CocaCola (och lite annat gott) - för imorgon börjar vardagen igen.

Min "hemma-outfit". Så himla vackert alltså...

Sitter på Max i Haparanda och dricker en lyxshake - choklad. Uppladdning för dagen!

Tänkte inte skriva destomer utan bara säga att jag är hemma efter en fantastisk helg på Seskarö. Blivit varm i hjärtat av alla fina ungdomar jag mött. Tack för dessa dagar, förhoppningsvis ses vi igen på kommande läger.

Nu tänkte jag ta det lugnt och snart sova. Trött med glad - som oftast när man vart borta på liknande som detta!

Skriver mer imorgon, då blir det bättre uppdatering!

Hej!

Haft en lugn dag på jobbet så när jag kom hem orkade jag städa lite. Nu är mitt rum rent igen, så skönt! Blir liksom inte av att dammtorka och sånt på somrarna så hinner bli otroligt dammigt överallt. Så fräscht när dammråttorna har utrotats (för en liten stund iaf).

Nu blir det att ta det lugnt ett tag. I eftermiddag blir det möte inför lägret som ska äga rum till helgen, får se vad för roligt som är inplanerat! :)

Snart ser det ut såhär där ute igen (längtaaar):

Känner att jag är i stort behov av sömn. Inte riktigt min grej att vakna 06:00 varje morgon, haha. Kanske dags att vänja sig? Skolan börjar ju nästa vecka.

Nästa vecka. Helt otroligt vad fort sommaren gick. Snart är man ju gamling om tiden ska fortsätta springa iväg..

Nej, jag överväger att gå och sova (jag vet att klockan bara är åtta). Ändå tog jag en powernap när jag kom hem idag. Aja, skyller på jobbet. Tar på krafterna mer än man kan tänka sig TROTS att man egentligen inte alltid gör så mycket.

Okej. Nu säger jag godnatt. Vi hörs!

Den här sommaren har det hänt otroligt mycket inom mig. Jag har tagit beslut som är betydande för mitt mående och jag vet nu att vissa saker måste göras för att jag ska kunna må bra någon gång. För nej, jag är långt ifrån klar med mig själv. Jag har så mycket kvar att jobba med på det privata planet för att bland annat kunna bli vuxen och flytta hemifrån en dag. Vissa saker har hänt under året som jag inte delat med mig av här (eller någon annanstans heller för den delen). Jag mådde fruktansvärt ett tag efter lite saker som hände så jag var liksom inte mig själv. Tänker inte gå in på detaljer men i alla fall så var det otroligt tufft och jag tappade bort mig själv och ramlade tillbaka flera steg. Nu går det sakta framåt igen för att jag har bestämt mig en gång för alla att det nu är min tur att må bra.

Det är så himla enkelt att säga, så otroligt lätt. Men de orden gör så ont inombords för mig. Att jag har rätt att må bra. Jag får ångest när jag tänker på det för det är inte en trygghet för mig överhuvudtaget. Låter säkert konstigt i andras öron, men jag har tagit ansvar och brytt mig om andra hela tiden under alla mina år på jorden. Jag har aldrig låtit mig själv komma i främsta rummet och jag har sett till att andra har mått bra utan att tänka på mig själv först. Nu har jag insett att jag måste jobba på att ta hand om mig själv. Att tillåta mig själv att faktiskt vara självisk och bry mig om mig själv och sätta mig i först. Jag är vuxen snart. Jag kan inte följa de drömmar jag vill om jag inte på allvar börjar jobba med att bygga upp mig själv nu på riktigt.

Många gånger har jag sagt att jag börjat må bättre och så vidare, och ja - det stämmer. Men, all skit som fått mig att må dåligt har jag inte bearbetat eller accepterat fullt ut så trots att jag mått bättre i perioder så har jag ramlat tillbaka och mått dåligt igen. Jag visar inte sådant utåt utan jag går till skolan som vanligt när jag är på botten. Min ångest märks inte på så sätt utåt utan jag blir väldigt introvert och stänger in mig själv i ett skal. Jag kan skratta trots att jag håller på att gå sönder inombords. Det handlar inte enbart om att bygga upp en fasad utan det är en försvarsmekanism som sitter kvar efter de år jag levde i kaos. Jag har idag börjat i terapi för att få bort alla gamla försvarsmekanismer. Jag behöver dem inte längre utan jag har det bra idag, jag är trygg. Jag jobbar nu varje dag för att på riktigt växa, för att bearbeta och för att undvika att falla in i gamla mönster.

Jag har som ni vet en plan för framtiden. Det ni inte vet är hur otroligt rädd jag varit för att fullfölja min dröm. Jag har tänkt så mycket, speciellt i sommar. Jag är rädd för att flytta hemifrån för jag är orolig för att jag ska gå vilse igen. Att jag ska hamna tillbaka i t.ex ätstörningar, annan självdestruktivitet. Jag har haft så många frågor utan svar som jag grubblat på många nätter. Men jag tänker klara det här. Jag tänker inte ramla tillbaka till allt det där som fått mig att må så dåligt. Det är därför jag nu sökt hjälp på riktigt. Jag är medveten om alla risker och jag ska göra mitt allra bästa för att faktiskt ta mina egna ord på allvar denna gång. För att lita på mig själv. Jag vet att det inte är lätt, men det här är ett sista försök till att bli fri från alla dessa tankar och trauman. Aldrig tidigare har jag vart så fast besluten över att klara det. För nu har jag bestämt mig. Ingen annan har tvingat mig till en psykolog utan jag gör detta, för första gången gör jag detta helt för min egen skull - för att jag, just jag har rätt att må bra. En gång för alla.