Skolan. Familjen. Livet. Ja, allt går bara vidare.

Skolan går väl bra, orkar dock inte ta tag i exakt all som harmed talföljder, studieteknik, membran och kontinalplattor allt för hårt. Jag gör det jag måste, gör bort allt på lektionerna i princip. Pallar inte jobba hemma, när jag kommer hem vill jag bara andas ut, ta det lungt och slippa tänka på allt som bombaderar min hjärna under lektionerna. Jag måste få andas ut, vila, slippa tänka några timmar per dag för att ens orka tänka på skolan. Men ska ändå försöka ta hem lite geografi och matte för tt göra en liten del hemma. Göra det jag orkar, innan det tar stopp.

Familjen. Ja, händer inte mycket på den fronten. Börjat träna bootcamp/kettleball med min lillasyster, hur härligt som helst att få lite tid med henne i veckan, då vi gör något tillsammans. Så behövligt för att jag ens ska orka stå på mina egna ben, göra något jag mår bra av. Försöker väl träffa henne så ofta jag orkar, mest på helger blir det väl, och nu på träningarna. Jag tror vi båda är så trötta efter långa skoldagar, så blir inte av att träffas annars så mycket på veckodagarna. Storasyrran pratar jag väl mest i telefon med, hon bor ju ca 8 mil härifrån, så är lite svårt att träffas så ofta. Åker iallafall dit i helg och hälsar på. Blir nog jättebra. Har saknat henne så otroligt mycket. Fatta mysigt vi kommer ha det!! Mamma och pappa har jag inte hört så mycket av, har väl fått höra lite grann av folk runt omkring mig, men inte destomer. Hoppas självklart det ska bli ändring där, men jag kan tyvärr inte göra så mycket åt saken. Ligger inte i mina händer. Aja, men det löser nog sig så småning om.

Livet rullar på i allt för hastig takt. Rätt så skönt trots allt. Snart är det återträff med maskrosbarn igen, så underbart. Längtar typ ihjäl mig. Bara få kramas och mysa.. Åh. Tur att det inte är allt för många dagar kvar iallafall. Jag själv mår faktiskt bra, älskar att leva livet och få känna en känsla av lycka så ofta som jag faktiskt gör. Bara skratta åt allt och inget. Visst finns det tuffa stunder, men inte ofta det händer att jag verkligen mår dåligt. Så det är ju riktigt skönt. Härligt med träningen och allt, precis vad jag behövde efter långa skoldagar och tuffa perioder. Älskar verkligen att få ansträngamig fysiskt. Känslan efteråt. Verkligen obeskrivligt skönt.

Nu sitter jag och lyssnar på musik, börjar idrotten om ett tag. Vi har bara teori på idrotten idag, så är ju rätt så chill. Ikväll blir det kettelball igen, fett kul!! :)

Ha det bäst! Kraaam. <3

Inte hunnit/orkat skriva här på ett tag. Tänkte bara säga hej. Skriver ett bättra/innehållsrikare inlägg senare idag. Kraaaam på er!

Imorgon blir en tuff dag, jag har försökt att förtränga den dagen lite men nu kom det trots allt. Ber er sända mig en liten extra tanke imorgon, sända lite kraft. Jag lovar att det kan behövas. Tack.

Sakna tiden alltså. Kommer aldrig glömma den dagen, vi hade så underbart kul. Vill tillbkaka typ nuuu.

Fina minnen verkligen. <3

Låt som får mig att tänka på årets maskrosläger. Vi lyssnade typ alltid på den. Minnen alltså. <3

Om man ser till helheten, mår jag så otroligt bra. Livet rullar verkligen på för mig, och jag tror så sjukt mycket på allt. Tror det blir bra, kanske inte på det sätt som alla andra förväntar sig, men med framtid och så. Jag har inte bott hos mina föräldrar på snart 2 år, och jag mår så mycket bättre när jag inte behöver bo där nu. Jag älskar mina föräldrar, gränslös kärlek - ni vet. Jag är tacksam. Tacksam över vilken tur jag har, över hur mycket jag förändrats med åren, över hur bra jag mår trots allt och över att jag trots allt står relaivt stadigt nu. Jag har precis som alla andra svackor ibland, men dessa stunder blir bara färre och färre. Jag har så mycket. Jag har min tro - min jesus, jag har underbara systrar, ett fint familjehem, älskade föräldrar, bra klass, härliga vänner. Varför ska jag sörja över det jag inte har, när jag ändå har så mycket att glädjas över? Jag vill vara glad, för det är så mycket mer fantastiskt än att må dåligt.

Är så tacksam. Så tacksam.

Känner mig ju sådär lagom sliten nu efter helgen, så blev ju ungerfär sådär super glad när jag insåg kom på att vi slutade redan klockan 11 idag.

Helgen har vart fantastisk. Jag har vart glad och jag har vart ledsen. Det största var ju ändå att jag fick känna Jesu närvaro, att jag fick be tillsammans med andra, höra Guds underbara ord och ta emot Jesus genom nattvarden. Så underbart, är evigt tacksam att just jag fått den gåvan att få vara uppvuxen i en kristen familj. Det är stort.

Tack alla fina människor för helgen, det var otroligt kul att få vara med er alla. Så fint.

Seskarö var som jag mindes det, ni vet. Sådär super fantastiskt härligt och så magiskt. Ja. Underbart helt enkelt.

Nu ska jag gå och äta något gott, och tjocka mig lite innan jag drar igång med bootcamp nästa vecka. Hihi. Jag är ju så bra alltså, men ja det är ju så förbannat gott med goda saker.

Jag just nu. Trött och sliten.

Kram på er, vi hörs!!