Hallåj!

Vaknade typ vid halv elva och käkade frukost. Sen satte jag direkt igång med plugg. Nu har jag gjort klart och lämnat in en samhällsuppgift på 32 frågor och ett kompletterat hemprov i geografi. Nu efteråt känns alla pluggtimmar värda det för var så skönt att få stryka yttiligare två saker ur min ''skoluppgifter att göra''-lista. Underbart.

Ska snart bege mig mot Jgi för att käka middag och kolla hockey hos ''S'' föräldrar. Tar med mig matteboken också ifall att jag får tid till att räkna några tal. Har prov på fredag och en massa uppgifter kvar att göra så varje lite minut jag har över kommer gå åt till att räkna matte. Behöver minst ett E på provet, så är bara att kämpa på!

Mitt liv just nu består av att läsa. Iallafall till största del. Dock är det lätt värt det, bara att kämpa stenhårt med allt några veckor till och sen får man sommarlov. Så underbart verkligen.

Förutom allt vanligt plugg som alltid pågår, har jag även börjar plugga körkortsteori lite smått. Ska ju som snart sätta mig i bilen och börja övningsköra och då är det ju bra att iallafall ha någorlunda koll på vad det är som gäller. Sen är det ju såklart bra att börja läsa redan nu så man lär sig det mesta innan man är arton, annars lär det ju bli och stressplugga en hel del för att få in allt. Jag personligen vill gärna göra både teoriprov och uppkörning så fort som möjligt efter min 18-års dag.

Jag har väldigt höga krav på mig själv, vill väldigt mycket och tror också på att jag kan klara saker om jag försöker fullt ut. Jag satsar väldigt högt på t.ex skolan just för att det känns viktigt. Vissa säger att jag inte borde ha så hög press på mig och jag kan hålla med om det till viss del. Jag kan inte pressa mig själv till mer än jag klarar av, men jag måste ändå ha krav för att kunna göra bra ifrån mig och för att komma dit jag vill i livet. Dock måste jag se till att mina krav ligger på en uppnåelig nivå så att jag inte behöver bli besviken på mig själv om jag inte får högsta betyg eller presterar bäst.

Inom de närmsta veckorna har vi nationella prov i svenska, matte och engelska. Svenska har jag inte större problem med, jag känner mig rätt lugn inför nationella proven i just det ämnet för jag har oftast gjort bra ifrån mig när det kommer till skrivuppgifter, läsförståelse eller svenskaprov. Matten och engelskan känns däremot mycket jobbigare. Jag har svårt att lära mig nya språk. Det blir som stopp i huvudet, får inte in grammatik, tusen nya ord eller viktiga fraser. Det går bara inte. Förutom att jag har svårt att lära mig nya språk så har jag även läst väldigt lite Engelska i jämförelse till andra klasskamrater. På högstadiet hade vi ca två engelska lektioner i veckan, jag var sällan med på någon av dem vilken ledde till att jag under vissa terminer på högstadiet hade nära 80% frånvaro i engelska. I nian läste jag lite extra för få betyg i ämnet, jag lyckades men efter tio veckors sommarlov blev det som att börja om på nytt. Visst, jag förstår väl det viktigaste när det kommer till engelska texter eller talat språk. Jag kan väl göra mig förstådd och så, men jag kan inte skriva rätt grammatiskt. Jag har väldigt svårt att höra talat språk om det är blandade dialekter eller talat i raskt tempo. Så engelskan kommer definitivt bli jobbigt för mig nu under nationella. Jag blir glad om jag lyckas bli godkänd. Sen är det matte. Ett ämne jag aldrig vart riktigt bra på. Jag har väl aldrig vart jättedålig heller men det är inte ämnet jag har högst betyg i om man säger så. Sen har vi två kapitel kvar i matteboken att göra och det är bara fem veckor kvar till nationella. Vi har hittills haft ca sex veckor per kapitel och nu helt plötsligt har vi knappt fyra veckor för två kapitel. Plus att vi ska hinna repetera alla kapitel också. Matte är ett sånt ämne som man lätt glömmer bort hur det var man gjorde. Man pluggar kanske inte in formler och uträkningar ordentligt så man måste repetera ganska länge för att få allt att sitta. Det är ju dessutom rätt mycket man ska kunna. Så ja, man är ju rätt så orolig för hur vi ska hinna klart med allt innan nationella och samtidigt hinna plugga in allt så att man blir godkänd. Men på något sätt borde det lösa sig. Kanske är det inte omöjligt även fast det känns så.

Nu ska jag ta och fixa lite saker, men vi hörs förmodligen snart igen!

Hej på er! Roligt att se att många är flitiga och klickar sig in här ändå trots att min uppdatering vart på noll de senaste veckorna. Sanningen är att jag varken haft tid eller lust att lägga energi på bloggen. Skolan tar väldigt mycket tid, och den lilla tid jag har förutom plugg vill jag helst lägga på vänner, familj och annat som betyder något eller får mig att må bra. Så, framöver kommer uppdateringen fortsätta vara låg, har väldigt mycket i skolan nu och plugget är i nuläget det jag försöker prioritera högst (förutom mående, familj osv.) Men vi hörs nog snart igen ni! Kram <3

Var hos lillsyrran just. Vi satt och kollade i gamla fotoalbum, på bilder från när vi var små. Fotade av några med telefonen som jag tänkte lägga upp. Inte bästa kvalitet dock!

När någon man håller nära hjärtat blir svårt sjuk eller när en nära vän somnar in, då gör det ont inom en. Jag har upplevt det, och människor upplever den inre smärtan sorg innebär, varje dag. Vissa saker är tragiska. Många saker borde inte få hända, kunna hända. Men någonstans vet jag att vi bara är människor, det är vi som har fått egna val och egna handlingar till att göra som vi vill. Tyvärr. Hade Gud fått bestämma hade världen inte vart så ont och så orättvis som den idag är. Men Gud gav människan en fri vilja, ett valfritt levnadssätt utan tvång eller måsten. Kollar man på hur världen ser ut så önskar man att han inte hade gett oss det samtidigt som man vet att det var det enda valet egentligen.

Jag blir så ledsen när jag hör om olyckor, människor som dör av onödiga anledningar, sjukdomar som gör att folk tappar sitt hopp och orättvisorna som gör att miljontals människor lever i svält för att de rika har alla resurser. Det hade inte behövt vara såhär. Vi hade kunnat göra andra val. Krigen till exempel. Det handlar om makt, om pengar. Man bryr sig inte om att folk blir ihjälskjutna eller lever i rädsla, lever gömda. Ingen har tvingat oss att kriga. Gud har inte gett oss vapen för att ta död på andra. Det är vi som uppfann vapen, främst till jakt. Men det gick för långt, alldeles för långt och ingen sa stopp i tid. Gud skapade inte heller jorden ojämnställd, utan det är vi människor som fördelat allt så ojämnställt, detta pågrund av krig, kolonier osv. Det är inte heller konstigt att många blir sjuka i dagens samhälle, människorna började ju uppfinna massvis med saker som inte är bra för oss. Vi började använda mängder med olja så utsläppen ökade, vi använder allt mer kemikalier, vi pressar människor att se ut på ett visst sätt. Inte konstigt folk blir sjuka både fysiskt och psykiskt med tanke på hur ohälsosamma liv vi lever, hur mycket gift vi får i oss. Människokroppen klarar inte hur mycket som helst, vi är inte odödliga.

Jag blir frustrerad på att människor först gör massa saker så världen blir en tragiskt plats men sen ändå kan säga ''om Gud hade funnits så hade världen inte sett ut som den gör.'' Jag tror på Gud, men jag kan inte säga att jag har rätt utan det är en känsla jag har inom mig och något jag varje dag får uppleva. För trots alla fel vi människor gör, trots det finns förlåtelsen, trots det blir folk idag helade och hur vi än beter oss så hjälper oss Gud. Jag har inte konkreta bevis, men jag har abstrakta. För utan Guds hjälp hade jag själv inte stått här idag. Hur självisk jag än är och hur mycket fel jag än gör så vet jag om att Jesus är god, han förlåter mig. Det är en enorm trygghet att veta.

Sen kommer det alltid finnas människor som inte tror som jag, tycker som jag eller tänker som jag. Jag klandrar ingen. Jag vill inte predika vad som är rätt och fel för alla människor avgör själva hur dem vill leva och vad dem vill göra med sitt liv. Jag har valt att vara kristen för att jag mår bra av det, jag är inte hel utan Jesus. Genom att låta Jesus vara en del i mitt liv så är jag trygg. Jag vet att jag inte behöver vara rädd, vare sig för olyckor eller döden. Jesus kommer vara med mig så länge jag håller fast vid honom och det är de som känns viktigt att veta. Sen gör jag självklart mycket fel, men som det står i Bibeln ''endast tron leder till rättfärdighet''. Så länge jag tror, så länge jag har förlåtelsen och försöker leva som Jesus lär så då behöver jag inte vara rädd. För jag tror att efter detta livet kommer något mycket finare komma. En ny värld utan tårar, orättvisor, våld och sjukdomar. Det är dit jag en gång vill komma. För mitt riktiga hem är inte här på jorden, nej det är i himmelen.

Idag känner jag mig lite friskare. Om bara smaklökarna kunde få tillbaka sin funktion och om nästäppan kunde dämpa sig lite så hade jag vart nästan helt återställd. Dock tänker jag idag ignorera att jag ännu inte är helt frisk för tänker nämligen träffa mina fina systrar idag, var så länge sen sist! Vi lär ju bara mysa och ta det lugnt men är bara skönt så man får tid att snacka å så där.

Igår var jag flitig trots att jag låg hemma sjuk. Kände mig uttråkad så började räkna matte. Tio hela tal blev det. Räknade inte bara matte utan skrev även klart hemprovet i geografi som egentligen skulle vart inne för mångamånga veckor sen. Så otroligt skönt att äntligen gjort bort det så man slipper gå runt och vara stressad över det.

Yes, men vi hörs!

Inte hunnit skriva här på senaste. Vart i Gbg, vilket var helt fantastiskt (skriver mer om det senare). Sen började skolan igen nu på måndag. Min vecka kunde ha börjat bättre om man säger så, lyckats bli sjuk. Inte alls kul speciellt inte nu när man har så mycket i skolan. Usch! Hoppas verkligen man blir bättre snart så man inte halkar efter allt för mycket, blir så jobbigt att ta igen allt sen.

Nu ska jag fortsätta vila, men vi hörs nån dag när jag orkar skriva bättre. Kram på er!

Hejhej!

Just nu sitter jag på Arlanda och väntar på att mitt flyg till Göteborg ska gå. Dock är det nån timme kvar tills dess! Är iallafall i Gbg typ halv fem, ska bli mysigt att träffa Maya igen, länge sen sist nu. Förra gången vi sågs var det sommar, så ja är som på tiden nu känner jag.

Nu ska jag ta och chilla lite här, men vi hörs!