1 månad kvar. Sen får jag åka hem till Maskrosbarn igen. Gråta, skratta, mysa, vara galen och bli omhändertagen. Jag behöver er, saknar alla så otroligt mycket. Behöver komma hem till värmen, bli tagen i famn och få vara liten. Snart ses vi. Jag älskar er! <3

Känner att jag inte har något alls att blogga om för tillfället, så kör en frågestund. Fråga vad som helst i kommetarsfältet. Jag kommer svara på alla frågor i ett inlägg inom de närmaste dagarna. Så fråga på, allt mellan himmel och jord. Kramis!

I helg har jag umgåtts en hel del med min fina lillasyster. Så underbart. Vi har egentligen inte gjort något speciellt, men vi har fått vara med varann vilket är det som har någon betydelse. Annars ses vi ju knappt alls. Vi hinner inte på veckorna, båda går i skolan och när man kommer hem därifrån är man typ helt slut, eller måste plugga. Tiden räcker aldrig till det jag vill hinna med. Som tur är har vi inte så långt avstånd mellan oss, och kan lätt ta oss till varann på helger och sånt. Så sjukt mysigt att bara få umgås med henne. Johanna, du är mitt allt och jag älskar dig villkorlöst mycket. Du vet det. Allra käraste syster, tack för att du finns och gör jorden finare. Jag älskar dig. <3

ta min hand en gång, och jag släpper den aldrig

Jag älskar dig villkorslöst, tack vare dig får jag kraft att kämpa. Du är mitt allt, min finaste ägodel.

<3 kärlek till tusen.

Jag saknar dig varje år, varje månad, varje vecka, varje dag, varje timme, varje minut och varje sekund. Ibland känns det svårare, ibland tänker jag inte så mycket på det. Du kommer ju alltid vara min mamma, och det är ju klart jag älskar dig. Jag mår bra trots förutsättningarna, men jag hade mått bättre om du tog steget att vara en del av mitt liv. Du vill ju helt säkert finnas där för mig, men det krävs mycket mer. Du måste kämpa för det, vela ta emot rätt hjälp. Jag kan inte förändra dig, även fast det är det jag vill allra mest. Jag kan inte finnas där just nu, även om jag hade velat. Jag måste leva vidare, försöka ta tag i mitt eget liv. Men en sak är säker vad som än händer - jag kommer alltid älska dig! <3

I need you.

Alla säger det kommer lösa sig,

att det kommer bli bra.

Hur länge ska jag vänta,

hur lång tid kan det ta?

Jag vet inte om jag tror er,

blivit sviken för hårt.

Jo, jag orkar mer,

men det är klart det är svårt.

Jag ger ju aldrig upp,

klart jag kämpar på.

Men börjar bli tufft,

men allas liv känns väl nångång så?

Jag bygger upp allt igen. Allt det förstörda ska bli lagat. Mitt liv kommer alltid ha repor, men det kommer inte längre vara i bitar. Allt blir vad man gör det till, och väljer jag att må bra så kommer jag göra det också. En dag har jag reparerat allt det ni slog sönder, då kommer det inte kunna påverka mig lika negativt mer. Det kommer bli bättre en dag, det är jag övertygad om!

Så sjukt less på allt plugg, har viktigare saker att tänka på. Jag vill plugga, få bra betyg och allt men har ingen ork fast jag försöker. Jag vill så himla mycket, men hjärnan vägrar att samarbeta. Skiter seriöst i dethär nu, orkar faktiskt inte. Jag tror jag orkar allt, insett att det är så mycket svårare.

Var på en promenad för att få andas, vädra tankarna. Så skönt. Lyckades även göra nk trots allt, men matten pallar jag verkligen inte idag. Behöver vila, får ta tag i primtal och grejs en annan dag!

Här kommer lite bilder från promenaden: